Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Daï, dialog af Jeanne Marni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
689
kunna betala inackorderingen för sin lilla Ida. Jag
hette Ida då. Ida ett “flicknamn"! Det var hennes
namn. Når du kallade mig Dai, gjorde det mig både
glad och ledsen. Dai, det var hederligare och finare ...
men det såg ut som om jag inte ville kännas vid
mamma. Nu börjar jag vara barnslig igen! Förlåt!
jag fortsätter .. .
Jag skall bo hos mamma, som har hyrt i trakten
af Nice i Montboron i något ruckel hos en bonde.
Det är nära en fästning och man lär ibland få höra
regementsmusik. Jag talar om det, min Jacques, så
att du inte skall vara ledsen att veta mig inte ha
några förströelser. Men jag är ändå rädd att tiden
skall synas mig lång! Jag är så van vid dig! Jag
kan inte låta bli att jämt tänka på dig, min käre
man och på ateliern i Passy. Jag kommer nog följa
dig i mina tankar . . .
Redan när jag vaknar på morgonen, skall jag se
dig komma och gå i ateliern. hvissla framför en hvit
duk, funderande på något ämne för en tafla. Ty du
kommer att hvissla, när du inte har mig där. Du
kommer att hvissla belåtet, som den som återvunnit
sin frihet.
Ack, hvad jag önskar att du skall bli lycklig.
Men om du skulle råka få en liten sorg, något
ledsamt, något bekymmer, med ett ord något, då du
skulle kunna ha nytta af din Dai, så har du min
adress i slutet på brefvet. Skrif till mig och jag
kommer igen och jag lofvar dig, att när jag träffar dig,
skall jag vara mycket förståndig, mycket klok, inte
gråta af lycka, inte kasta mig i dina armar, “som om
jag komme ända från Kina“ (du säger mig alltid det,
när du kommer hem igen). Jag skall bara kyssa dig
litet grand, en enda gång vid örat, där jag tycker så
mycket om att göra det och där det luktar så godt gröna
kvistar. Är jag inte mycket dum med mina
jämförelser! Men skämta inte med mig, jag försäkrar dig,
att hela din kropp doftar som ett ungt träd . . . om
våren. Ja, nu skall jag resa. Jag kan inte se tydligt.,
jag snyftar så. Adjö! adjö min käre lille man, ursäkta
detta långa bref och låt mig kalla mig din kära lilla
passionerade hustru!
Dai.
P. S. Min adress är: Madame Dai, adr. madame
Ida Folley, route de Nice 52, Montboron vid Nice.
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
