Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Daï, dialog af Jeanne Marni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
688
genting att förebrå dig. Du bar varit snäll. . . tålig!
Ja tålig! Det måste vara förfärligt att lefva vid sidan
af en varelse, som tillber en, men som man själf inte
längre håller af.
Och när jag tänker på, att oaktadt min dumhet,
min okunnighet, min . . . min börd, du för fem år
sedan var så gudomligt snäll och gifte dig med mig,
tycker jag, jag skulle vara mycket otacksam, om jag
inte krossade mitt hjärta för din skull. Jag säger
det här mycket dåligt, men du förstår nog ändå, att
din Dai inte är elak, att hon inte vill hänga sig fast
vid ditt lif under den förevändning, att hon är gift
med dig och att hon, för att hon tillber dig, inte har
något annat att göra än att gå sin väg, och befria dig
från sina "sentimentala barnsligheter", som du säger
så rätt och som trötta ut dig, irritera och reta dig.
Du inser nog, Jacques, att jag skulle kunnat ha
tagit lifvet af mig, det skulle ha varit det allra
enklaste; men inte skulle jag vilja bereda dig en sådan
sinnesrörelse strax före vernissagen, då du redan till på
köpet är så orolig för hvad din tafla skall göra för effekt.
Gud skall veta, att jag känner er artister och det lilla
som behöfs för att göra er utom er. Nej, du har inte
förtjänat, att jag skulle göra dig en sådan ledsnad. Jag
kom då att tänka på: jag skall resa till mamma. Jag
skall stanna så länge du vill, för alltid, om du så
fordrar. Du vet ju, att mamma nu är alldeles
hygglig; se’n hon blifvit gammal och sjuklig, har hon
ingen bekant. För resten kan du vara öfvertygad
om att det var inte hennes smak och hon afskydde
att ha äfventyr. Men eftersom jag talar om mamma,
så låt mig säga dig, min älskling, att du har ibland
varit litet för sträng mot henne.
Hon, som var modell och hade ett barn, kunde
väl inte uppföra sig som en hertiginna och hon fick
lof att finna sig i en hel mängd, som inte alls var
roligt utan ganska otrefligt och tråkigt, för att hon
skulle kunna uppfostra mig hederligt. Det är mycket
lätt att säga! en gammal k....! Men man måste
känna till saken, innan man dömer. Stackars mamma
skulle nog inte ha begärt bättre än att få göra som
jag, att sitta hemma och kura hos sin man. Men
hon hade ingen tur, hon! Det var ingen som ville
gifta sig med henne — och när en älskare gifvit sig
af, måste hon finna sig i att taga en annan för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
