Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Rysk fromhet, skildrad af Carl Warder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/15
det ofvan sagda vore öfvcrensslämmande med
verkligheten, borde vara dem en nagel i ögat. Jag vill
då blott påminna om. att under Alexander den andres
tid, då en ganska lifaktig sträfvan för
folkupplvsnin-gen åtminstone en tid gjorde sig gällande hos de
maktägande, insåg styrelsen att folkbildningen
ingalunda hade något godt af att den låg i de andliges
händer, hvarför omsorgen om densamma
öfverläm-nades åt kommunerna. Då senare regeringens
fri-sinthet gick tillbaka, lyckades emellertid kyrkan i
allmänhet återvinna sin förlorade besittning. Alt de
syften, som bragte henne all åter påtaga sig
skoltun-gan, voro af ganska egendomlig art och alls ej
hälsosamma för upplysningen, det förstod litet hvar.
Emellertid får man ej tro, alt det ryska
prästerskapets fientlighet mot framåtskridandet så mycket
skulle bestå i en Wngbröstad ortodoxi och
renlärig-hetsifver. Detta torde för öfrigt framgå ur
redogörelsen för grunderna till denna afvoghet. Tvärt om
träffar man ibland på rätt mycken frisinthet i fråga
om läran hos dess bärare i Ryssland, ja, helt visst
mycket mer än hos flertalet protestantiska präster.
En rysk präst, som jag talade med, erkände helt
uppriktigt:
"Våra trossatser äro nog felaktiga i mångt och
mycket, och x ill man vara sträng, så kunde de nog
kräfva omdaning. Men er lära är lika bristfällig,
i trots af att den heter vara den reformerade " Men
så tillfogade han visserligen något, som innehöll en
mening af mycket förkastligt slag.
"Då vi nu helt säkert aldrig kunna få en
dogm-byggnad", sade han, “mot hvilken ej mycket vore
att anmärka, så är det öfverflödigt att hråka. Vi
kunna lika så gärna nöja oss med hvad vi ha.“ Ett
ganska betecknande förhållande är äfven, att man i
skolorna framhåller gamla testamentet som varande
utan vidare betydelse som kristlig urkund och som
rättesnöre för tron.
Också bekymrar sig prästerskapet ej mycket om
att religiös likgiltighet och förakt för den kristna
lärans satser sprider sig bland de bildade klasserna, sa
länge de utan gensaga böja sig för kyrkans bruk och
former. Äfven bönderna må gärna tänka hur de vilja
om Gud och världen, blott de vidgå kyrkans
oafvis-liga nödvändighet för deras salighet, prästernas
oin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
