Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Rysk fromhet, skildrad af Carl Warder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
716
skränkta makt att lösa och binda. De mest förföljda
sekterna äro också de, som ej godkänna den gällande
ritualen, och de, som uppställa fordran på hvars och
ens inre rättfärdighet som salighetsvillkor, med
förkastande af undrens och de kyrkliga nådemedlens
makt.
Sedan jag nu flera gånger vidrört kyrkobrukens
stora betydelse i Ryssland, vill jag gå litet närmare
in på skildringen af desamma och på folkets
vidskepliga vördnad för dem. Redan i samma ögonblick den
unge ryssen födes till världen, blir han hallstämplad
af kyrkan, som skänker honom namnet på det
helgon, på hvars dag han först skådar ljuset (detta är
åtminstone vanligen fallet). Detta helgon blir sedan
hans skyddsande och hans största högtid är hans
namnsdag — “djen jebo ängela" = “hans ängels dag“.
Hvarje dag i året är således tillegnad ett visst
helgon, men antalet sådana är betydligt större än 365,
så att många af dessa få nöja sig utan sin egen dag.
Alla de förnämare af dem måste oundvikligen ha
utfört något under, och på dessa tror folket blindt.
Mycket märkvärdiga äro ibland dessa under. Så
förvaras i Antmovska klostret i Novgorod den sten, på
hvilken den helige Antonij kom seglande uppför
Volchob, då han flydde för sina fiender. Till
Anto-nijs ära anordnas stora högtidligheter hvarje år, och
till dem samlas massor af folk ej blott från
Novgo-rods näjder utan äfven pilgrimer från aflägsna
landsändar. På rikt utsmyckade hår^r bäras stenen och
helgonets ben, förvarade i en dyrbar kista af silfvet,
i procession kring klosterparken. Männen slåss om att
få bära de heliga relikerna, och den som lyckas om
ock blott med ett finger fatta tag i båren, anser
genast en hel del af sina synder förlåtna. De, som ej
komma i åtnjutande af en sådan lycka, packa ihop
sig i en ändlös smal slingrande rad, och öfver
huf-vudena på människorna i denna rad föras så de
väl-signelsebringande helgedomarne fram. Det blir en
förfärlig trängsel under bårarne. Det ser ibland rent
af förfärligt ut. Kvinnor med små barn på armen
tränga sig in så vårdslöst, att man ej kan förstå annat,
än att barnen skola kväfvas och krossas. Jag tror
rent af, att dessa mödrar hellre läte detta ske, än de
ville gå miste om relikernas verkningar.
Detta sätt att hära heliga saker öfver människor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
