Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Rysk fromhet, skildrad af Carl Warder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
719
ter ut — kåpan strutformig med spetsen vid bärarens
nacke, styf och otympligt öfverlastad med guld och
grannlåt, nästan i form af ett ofantligt ägg med
tjock-andan uppåt, så stor att prästens hufvuÄalldeles
försvinner under densamma. Den praktfulla skaran
uppsteg på platformen, och så begynn te gudstjänsten, som
vanligt bestående af växelsång mellan prästerna och
gossekörer, klockringning och rökelse. När denna
del af akten var öfver, hvilket, inom parentes sagdt,
icke var så snart, skred man till själfva hufvudsaken,
besvärjandet af koleran. Detta försiggick nere vid
floden (Wolchov) eller rättare på densamma, ty vid
stranden var på en flotte uppförd en paviljong, i
hvilken ceremonien skulle äga rum. Till denna flotte
nedtagade nu hela skaran af präster, körer och
ikonbärare, åtföljd af en ofantlig människomassa.
Ärkebiskopen rörde sig något tungt och stapplande och
måste stödjas af biskoparne vid sin sida. "Det måtte
vara påkostande att släpa pa den där grannlåten",
tänkte jag. Nere på floden följde nu åter sång och
ceremonier, innan ärkebiskopen företog själfva
besvärjandet, men så kom slutligen detta. Öch hvari
bestod det? Jo, den helige mannen gick fram till
kanten af flotten och spottade tre gånger i vattnet,
under det han uttalade några för mig obegripliga ord
på slavonska. Nu var vattnet hälgadt, nu skulle det
ej mer föra smittan med sig, och körerna uppstämde
jublande tacksägelsehymner, hvarpå processionen upp
till torget tillbaka vidtog. Archirejen syntes nu sa
medtagen, att han formligen släpades fram af de tva
biskoparne. "Se på den stackaren", yttrade jag till
min vän, “är hans skrud verkligen sa ofantligt tung,
eller är mannen ålderdomssvag?" — “Ingendera
delen", löd svaret; "det hör till saken att han skall
lätsas vara alldeles utmattad, emedan Kristus var sa
medtagen, då han gick till Go Igata." "Hvilken
hä-delse!" tänkte jag i mitt sinne, men sade visligen intet.
Ja, på detta sätt bekämpade man koleran i
Nov-görod, med hvad verkan lämnar jag därhän. När jag
gick hem efter högtidligheterna, fick jag syn pä några
gummor, som tvättade smutsiga kläder nere i floden,
strax ofvanför det ställe, där man hämtade
dricksvatten. “Sannerligen måtte man inte tro blindt pä
besvärjelsens osvikliga makt", mumlade jag för mig
själf vid denna syn."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
