Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Rysk fromhet, skildrad af Carl Warder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
718
man tvättar deras fötter och smörjer deras hår, och
allt de ha att göra i ersättning är att då och då
utdela en helbrägdagörande kyss eller skänka bort som
relik en flik af sin kappa. Ofta nog kan en iakttagare
icke för sin död få reda på, hur dessa helgon vunnit
sin namnkunnighet. Hur stor denna kan blifva visar
t. ex. den ryktbarhet, som omstrålar den helige fader
Johannes af Kronstadt, till hvilken människor från
hela Ryssland vallfärda.
Ett säreget och på samma gång ytterst löjligt slag
af religiös vidskepelse utgöra de s. k. “antiholernie
hodi“, korståg mot koleran. Vi skratta redan åt själfva
orden, men man tar ej saken lättsinnigt i Ryssland.
Så kan jag förtälja, att kejsar Alexander den tredje
en gång då jag var i Novgorod befallde ärkebiskopen
i denna som särskildt helig ansedda stad att anordna
ett dylikt “antiholernij hod“. Detta gick äfven af
stapeln med stor högtidlighet, och det kan kanske
roa en och annan att få någon uppfattning om hur
ett sådant tillgår.
Midt på stadens förnämsta torg var en estrad
uppförd, på hvilken själfva gudstjänsten, som föregick
“ besvärj nings“-akten, skulle hållas. Till denna estrad
upptågade på gifvet klockslag den ena processionen
efter den andra från de olika kyrkorna, medförande
dessas förnämsta ikoner. Helgonbilderna ordnades
rundt omkring piatformen, så att de inneslöto denna
fullkomligt som en barrier. Detta tog en ganska
rundlig lid, emedan naturligtvis mängden ville krypa
under hvarje bild som kom och sålunda mycket
fördröjde dess framförande. Under hela tiden pinglade
kyrkklockorna oafbrutet. Jag hade jämte en god vän,
en ung ryss, tagit plats uppe i en klockstapel vid
torget och hade i min upphöjda ställning én utmärkt
utsikt öfver mängden, som myllrade nedanför. Nu
tystnade ringningen för ett ögonblick, samtliga ikoner
voro komna så när som på en, den förnämsta,
hvilken tillhörde Marijskij sobor och skulle framföras af
en procession, i hvilken själfva ärkebiskopen gick
med. Om en stund syntes också något skimrande
och gran ut i katedralens dörr, ut bars ikonen och
efter denna vandrade i långsam takt “archirejen“ med
en biskop på hvardera sidan, alla tre i full ornat med
mitra och kåpa och åtföljda af en hel del andlige
i högtidsskrud. Huru löjliga se ej dessa
ämbetsdräk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
