Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Bristande tillräknelighet, af A. Forel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt uppsöka offentliga öppna anstalter eller privata
anstalter. Dock är det ytterst svårt att uppdraga
gränsen och att pröfva hvarje enskildt fall för sig.
Ett mycket stort antal lindrigt eller ock svårare
sinnessjuka. eller själsligt abnorma behöfva egentligen
ingen behandling; för dem är en obetydlig tillsyn och
blotta inskränkandet af den personliga friheten
(genom förmyndarskap, familj euppsikt o. s. v.)
tillräckliga. Slutligen finnes ett ofantligt — och detta är det
ojämförligt största — antal lindrigare själsligt
abnorma, som visserligen kunna erbjuda ett
vetenskapligt eller socialt intresse, men som hvarken behöfva
behandling eller tillsyn eller inskränkning af sin
personliga frihet.
Jag kommer nu till det juridiska begreppet om
sinnesrubbning. Ännu i dag befinna sig de legala
definitionerna på tillräknelighet totalt i den gamla
metafysikens tvångströja ... "på sådant sätt titt
sinnet rubbad, att han icke ägde den för uppfattning af
gärningens straffbarhet erforderliga
omdömesförmågan" eller . . . “vid tidpunkten för handlingens
begående var i ett tillstånd af sjuklig rubbning af
själs-verksamheten, hvarigenom bruket af hans fria vilja
var inskränkt" o. s. v., likalydande i afseende på den
civilrättsliga handlingskraften.
Alla sådana definitioner i den nu gällande lagen
förutsätta bruket af den — icke existerande — fria
viljan bch leda mer eller mindre direkt till straff.
Under sådana omständigheter kan en
kompromiss, genom hvilken man, gifvande vika för
sakförhållandenas makt, erkänner en bristande
tillräknelighet, juridiskt blott fora därhän att under namn af
förmildrande omständigheter göra den praktiskt
gällande. Om viljan blott är till hälften fri, om den
blott med en fot kan komma ur sin bur, så måste
man tillbörligen mildare behandla dess förirringar.
Men nu visar sig här vid sidan om verkligheten
hela vidden af den villfarelse, jag klandrar. De
sinnessjuka, som äro så svårt rubbade, att de tala och
handla alldeles tokigt, äro just icke de farligaste.
Många äro till och med så oskadliga, att de utan
risk kunna få löpa fritt omkring. Å andra sidan
kunna vissa skenbart eller verkligen lindrigt rubbade
bringa förfärliga olvckor öfver sig och andra, öfver
familj och samhälle. Jag vill blott erinra om de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
