Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Bristande tillräknelighet, af A. Forel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
726
moraliskt otillgängliga, om vissa andllgt-sexuelt
för-därfvade, såsom Sadisterna (lustmord och monomani
för misshandel), exhibitionisterna och konträrt
sexuella, om de patologiske bedragarne, om vissa former
af hysteri, af processlystnad, af patologisk impulsivitet
(anarkism) och mera dylikt.
Om man nu fastställt en bestämd grad af
anomali och förmildrar för den skull straffet, d. v. s.
inspärrar de dömde under kortare tid: hvad vinner
man därmed? Just denna grupp, som är slaf af sina
abnormiteter, och vanligtvis-slugt beräknande, anses
icke af den oerfarne som sinnessjuk och är ytterst
farlig. Dessutom förmår straffet icke förändra de
sjukliga dispositionerna och kan hvarken tjäna till
varning eller förbättring; så snart den bestraffade
blifvit frigifven, återvänder han i de flesta fall till sin
förbrytarebana.
Genom att förkorta straffet, släpper man således
skadegöraren så fort som möjligt åter ut i samhället.
Detta är en alltför slående konsekvens af teorier om
den fria viljan, för att man icke skulle försöka små
utvägar att komma ifrån den. Är karlen alltför svår,
bestämmes på administrativ väg om hans förflyttande
till en korrektionsinrättning eller till ett dårhus,
allteftersom det passar sig. Nåväl! Men om man
därigenom stillatigande erkänner hans ofria tillstånd och
otillräknelighet, — hvari ligger logiken i det
förkortade juridiska straffet? Hvarför förkorta hans straff
för att sedan taga vård om honom? Hvarför icke
genast använda lämplig vård eller behandling som
straff?
Däri ligger likväl ett halft framsteg. Respekten
för den ännu skenbart mäktiga hypotesen är trots
alla vetandets framsteg ännu så stark hos den stora
allmänheten, att litet tillräknelighet och fri vilja icke
få alldeles saknas inför domstolen; däraf det
lindrigare straffet och först därefter den egentliga
behandlingen.
Ja! Låtom oss vara uppriktiga: det häfdvunna
begreppet om tillräknelighet beror så totalt på
begreppet om viljans frihet, att det står och
faller med detta. Äro människornas handlingar,
icke blott barnens och de själsligt abnormas, utan
också de friskas, beroende af vår hjärnverksamhets
tillstånd, bestämda och betingade af detsamma, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
