Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - På redaktionens bord - Lundegård, Struensee, anmäld af Cg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
733
Lundegård har således den tacksamma uppgiften att
dikta om romanden till roman.
Struensee är en af den nordiska historiens allra
intressantaste personligheter. Allsvåldig minister hos en
sjuklig och utlefvad, kanske till och med sinnessjuk
konung och dennes oförsvarligt försummade, lättsinniga
och viljesvaga drottnings så godt som öppet förklarade
älskare, tillhörde han den krets af
upplysningstidehvarf-vets begåfvade statsmän, som endast skulle ha behöft
en smula moralisk vederhäftighet för att med skäl
kallas stora. Många af hans idéer, som samtiden
för-dÖinde, erkännas nu som snillets framsynthet, ja, med
mycket stort skäl kan sättas i fråga om det icke i
sjelfva verket var en stor olycka för Danmark att
Struensee störtades.
Denne fine, elegante, snillrike minister, som i sin
hand höll samlad all makt i Danmark, störtades på
grund af en befallning, som en hofsammansvärjning
midt i natten lyckats aflocka den otillräkneliga
konungen. Struensee ställdes inför domstol, dömdes och
af-rättades. Hans korta, lysande saga gick ned i blod.
Ett bättre stoff för romantisk behandling kan man
ju knappast önska. Också har det lockat mer än en
diktare. Till och med den mängfrestande Eugène Scribe
lär har användt det. Men en egendomlighet är att det
just nu, så godt som samtidigt, behandlats af tvenne
vidt skilda författare, Axel Lundegård och den gamle
franske skalden Paul Meurice, af den senare i
dramatisk form, en nyligen å Théåtre Francais uppförd
tragedi.
Hur har nu hr Axel Lundegård löst sin uppgift?
Innan jag går att i största korthet yttra mig i denna
fråga, måste jag förutskicka en anmärkning, den
nem-ligen att ett uttömmande svar på spörsmålet omöjligt
kan gifvas efter genomläsande af endast första boken i
trilogien. En menniskosidldrmg i tre romaner kan icke
bedömas efter den första.
Det vill synas mig som om Lundegård från sina
föregående ströftåg på den moderna salongsromanens
område medfört till sitt historiska skildrarekall en allt
för stor förkärlek för den psykologiska analysen i form
af samtal och monologer i stället för i handling. Men
detta stämmer icke riktigt bra öfverens med den
konstart han nu valt. I en historisk roman vill man ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
