Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - På redaktionens bord - Lundegård, Struensee, anmäld af Cg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
734
handling, dramatiskt lif, rörelse mer än i ordsvallet.
Men det är just hvad man saknar i “stadsläkaren i Altona“.
En annan viktig fråga är om den
karaktersteck-ning af hufvudpersonen, som möter oss i stadsläkarens
gestalt, är den psykologiskt sannolika för den blifvande
statsministern. Man gör bekantskap med en ung
små-stadsvivör med förnäma bekantskaper och dyra vanor,
sympatisk som läkare, godmodig, hängifven det täcka
könet, ganska lättsinnig, ombytlig och med fria åsigter,
på det hela taget en glad och oförarglig själ utan
djupare syn på tingen fastän en smula svärmisk i vissa
kärleksförbindelser, men icke i andra — en landtlig Don
Juan i upplysningstidehvarfvets belysning. Men hvar
fins den framsynte statsmannen, den viljefaste politikern,
färdig att när som helst gripa statsrodret, som vore
detta den naturligaste sak i verlden, hvar den fine
diplomaten, den smidige hofmannen? Och likväl måste
allt detta finnas in nuce hos stadsläkaren i Altona.
Väl kunna dylika egenskaper tänkas latenta, men det skulle
varit till skildringens fördel om de åtminstone fått anas.
Ett annat fel synes mig ligga deri att den
historiska bakgrunden, sammanhanget mellan händelserna i
Altona och den öfriga verlden, fått allt för mycket
maka åt sig.
Den bäst tecknade karakteren i boken är icke
Stru-ensee, icke Rantzau eller Brandt, ehuru den senare
lof-var rätt mycket, utan konungen. Denna till kropp och
själ missbildade karrikaturkung har Lundegård i några
få drag lyckats teckna på ett för de kommande delarne
synnerligen löftesrikt sätt.
Kvinnobilderna äro mera oklara. Med drottningen,
antagligen medelpunkten i nästa del, gör man här
endast en mycket flyktig bekantskap.
Eör öfrigt eger boken många och högst
anmärkningsvärda förtjenster, bland hvilka särskildt må
framhållas ett smidigt och vårdadt språk. Att författaren
vaktat sig för det arkaistiska maneret måste man hålla
honom räkning för. Den rätta tidsfärgen kan
åstadkommas med andra och bättre medel. För öfrigt förråder
arbetet allvarliga historiska studier och påfallande
förtrogenhet med tidens seder och literatur. Det utgör
utan tvifvel en betydande vinst för vår romandiktning och
man har alla skäl att med intresse emotse fortsättningen.
Cg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
