- Project Runeberg -  Nordisk revy för litteratur och konst, politik och sociala ämnen / Årg. 4. 1898 /
737

(1895-1899) With: Erik Thyselius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Ett afsked, novell af Arthur Schnitzler

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Stt afsked.

Novell af Arthur Schnitzler.

Öfversättning.

Han hade redan väntat en hel timme. Hans hjärta
klappade hårdt, och ibland tycktes det honom, att han
glömt att andas; då drog han in luften i djupa drag, men
han kände sig likväl icke bättre. Han borde egentligen
hafva vant sig därvid, ty det var ju alltid på samma sätt;
alltid måste han vänta, en, två, tre timmar, och ofta
för-gäfves. Och han kunde icke ens förebrå henne därför,
ty om hennes man stannade längre hemma, vågade hon
icke gå ut; och först när denne gått, kom hon alldeles
för-tviflad i största hast, tryckte en kyss pä hans läppar och
var genast borta igen, i flygande fart utför trapporna, och
han var åter ensam. Då, när hon gått, brukade han lägga
sig på soffan, alldeles matt af sinnerörelse efter dessa
förfärliga väntans timmar, hvilka gjorde honom oduglig till allt
arbete, hvilka långsamt förstörde honom. Det hade nu
fortgått på detta sätt i tre månader, alltsedan slutet af våren.
Hvarje eftermiddag från klockan tre väntade han i sitt
rum bakom nedfällda rullgardiner och kunde ingenting
företaga sig; han hade icke tålamod att läsa en bok,
knappast en tidning och var icke i stånd att skrifva ett bref,
gjorde ingenting annat än rökte cigaretter, den ena efter
den andra, så att hela rummet fylldes af ett blågrått
töcken.

Dörren till tamburen stod alltid öppen, och han var
alldeles ensam hemma, ty hans betjänt fick icke vara
tillstädes, ifall hon skulle komma; och om då plötsligt
ringklockan ljöd, spratt han alltid till af förskräckelse. Men
om det blott var hon. om det ändtligen verkligen var hon,

47

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:09:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordrevy/1898/0745.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free