Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Decemberskymning, poem af Ove
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^eeemberskymning.
Roströd glimmar genom gulgrå diset horisontens rand,
och därunder tona slättens vidder hän som fjärran
strand;
ögat drömmer ändlöst, anadt perspektiv bak skärljus
sky,
där den slumrar under töcknen, slätten, tyst med by
vid by.
Apelns grenar slamra sakta, när med sus och suckar
går
genom risigt grenverk vinden. Tyst mot fönstret
regnet slår.
Hvita rinna dimmans skyar öfver åkern sid och sank,
just där grått i röken tona hän de sista stadens plank.
Trånga förstadsgator skymta svagt med lyktors tunna
ljus
fladdrande i suddig glans längs nödens spöklikt gråa
hus
Och det känns som kvalm och tyngd och tryck, när
blicken hopplös går
Öfver svarta skorstenar och tak, där röken blytung
står.
Och min tanke letar fridlös kring bland grändens
skumma vrår,
spanar fåfängt, söker sorgsen, vet ej målet dit den
trår.
Men då ser jag tändas sakta, blänka genom rökig
natt
bleka ljus bland ruttna plank och lador, sjukt och
tunnt och matt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
