Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Mjölnarens bror, skizz af Axel Ideström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
757
liga föreställningar i hans fantasi. Hvad skulle han
icke vilja gifva allt för att få resa dit ut?
Men han sitter i den trånga stugan där uppe på
berget, och snön ligger Ijock öfver åkrarne på
bergssluttningen och täcker allt där nere på den låga
strandremsan, så att man knappast ser hvar vattnet tar vid.
Sundet ligger fruset och hvilt så långt ögat når, ty
smålandslandet döljes i den tjocka vinterluften.
Äfven på andra sidan är ett liknande haf, en
enda stor, hvit, frusen öken, öfver hvilken snön yr
fram för den isande vinden. Den är lika ödslig,
nästan lika obegränsad. Blott här och där syns kanske
en liten oas, en liten ö med några låga stugor kring
ett hvitt kyrktorn eller kanske en rad väderkvarnar
med sina segellösa vingar orörligt pekande mot
himlen. Det är allvarets ofruktbara vidder.
Han sitter i den trånga stugan och binder på sin
not under dagens korta timmar och under den långa
kvällen vid härdens fladdrande ljus eller vid skenet
af den lilla smutsiga oljelampan. Trögt skrida
tim-marne fram utan omväxling. Lång är natten som
kommer och dyster och grå den gryning som bådar
morgonen. Stugan blir ett fängelse för det unga sinnet
och muren är den stora hvita slätten, det frusna
hafvet och det frusna allvaret. Det ängslar och
trycker, ty den muren är stark som ett band af järn.
Ändtligen komma vårens solskensdagar. Ett sus
far öfver heden, och de gråa töcknen skingras.
Bländande hvitt, gnistrande och glänsande breder sig det
tunga täcket. Ett underligt ljud fyller luften, ett
suckande och ett gråtande. Det är drifvornas tårar, som
suga sig ned i jorden. Det är det nya lifvets födslogråt.
Stormen ryter öfver hafvet och de murkna isarne
sprängas. Ett mörkgrönt band slingrar sig fram och
bryter sig väg och glittrar af dansande böljor. Det
blir till en bred flod, som växer och sväller, sänder
ut nya armar, växlar läge och form. Och längst bort
vid horisonten tändes fyren, ty det synes öppet haf.
Det synes som en mörk vägg, en rak rand, nästan
alldeles svart. Den unge spejar hvar dag dit bort
och de gamla speja nog också. Den mörka randen
rycker närmare. Helt plötchgt efter en blåsig natt
har hela sundet fått lif. Brakande och knakande har
isen kommit i drift. Vågorna gå fritt mellan flaken,
som torna upp sig på hvarandra och drifva upp på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
