Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Mjölnarens bror, skizz af Axel Ideström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
758
stranden, där de bilda en lång, hög vall. På grunden
ligga verkliga isberg.
Då synes en liten grå rökstrimma längst söderut.
Man visar den för hvarandra och grannen kommer
in och talar om den, och man glädes öfver den. Den
växer snabbt, och ångaren träder fram och skrider
sakta förbi. Hvad kan det vara för en båt, och hvar
kommer den ifrån? Det kommer flera för hvarje
dag, och seglarne komma, och sjön blir blå och ren,
och molnen bli ulliga, stackiga, ljusa i solen och
mörkblå undertill, och de fälla strida, befruktande
skurar.
Det hvita allvaret har blifvit brunt. Det börjar
redan skifta i grönt och här och hvar ligga svarta
och ljusa åkerlappar i sina rankiga stenhägnader
såsom spelkort på ett stort bord. Det stiger en stark
doft, som fyller luften och eggar blodet och ger
oroliga tankar.
Hafvet lefver och dansar, det brusar och sjunger,
det sjunger verkliga ord, lockande och förförande.
Det bär seglarne bort i sin glada famn, bort till den
raka horisonten där de försvinna, där de sjunka ned
i en annan värld. Och kvarnarne stå på åsen och
vifta åt dem med sina vingar.
Då sofver icke pojken mer om natten. Han
drömmer om dessa hvita segel och om den värld till
hvilken de gå. Han talar med far och mor, han har
ju gått och läst, han är sjutton år. Och en vacker
dag stå far och mor och se efter det hvita seglet,
som glider allt längre bort och sjunker ned i den
vida världen på andra sidan horisonten, det hvita
seglet, som för bort deras son.
Och de fälla en tår, ty de veta icke om han
kommer åter.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
