Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Mjölnarens bror, skizz af Axel Ideström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
761
han “kände igen sig". Det vore bäst att fara till
Kalmar med honom, så fick han komma på
fattighuset.
“Ah, det får man inte. De ta inte emot honom."
Men mjölnaren ville bli af med honom, och
gubbarn e ville ju inte gerna ha en fjant i socknen, som
skulle ligga dem till last. Per Mattsson skulle segla
till sta’n med ekan. Han kunde alltid ta honom med
och höra efter.
Vid middagstiden var det frisk vind. Fjanten
lät helt beskedligt göra med sig hvad som hälst. Han
hade burit säckar och huggit ved och dessemellan
suttit tyst och orörlig. Nu fördes han ned till sjön
och följdes på väg af många nyfikna.
Allt var klart, och nu skulle han ombord. När
han fördes ut på stenbron började han darra och
jämra sig. När han skulle stiga i båten kom en våg
och stänkte skum kring benen på honom.
Då skrek han till, vildt, förtvifladt, slet sig lös
och sprang. Hvarför blef han så rädd för vågen?
Han sprang så fort upp för den branta höjden att
ingen orkade följa honom. Han försvann, och man
började söka efter honom. Han kunde inte ha hunnit
långt, ty allvaret låg slätt och jämt lång väg.
Snart fann man honom också i kvarnen
nedkrupen bakom mäldkaret. Han hade nog varit i den
kvarnen förr, mente bönderna. Det vore nog bäst
att mjölnaren behöll honom hos sig; han kunde ju
bära .säckar och hugga ved och göra nytta för sig.
Och därvid blef det.
Så sade man i socknen att mjölnaren fått igen
sin bror tills mjölnaren trodde det själf. Visst hade
han länge sörjt Johan August som död, men man
kan ju inte så noga veta hvad man har. Emellertid
fick man aldrig ett redigt ord ur hans mun, ingen
fick veta hvar han kom ifrån, hvarför han var så
rädd för sjön eller hvilken olycka som tagit hans
förnuft.
Om aftnarne nar kvarnen varit i gång sitter han
länge stilla på kvarntrappan och stirrar ut mot
allvarets vågiga horisont, och mjölnaren tittar på honom
och undrar om han månne känner igen sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
