Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Intermezzo, öfvers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
765
Inferme^ø.
Öfversättuing.
De sutto i orangeriet efter andra valsen! Hon låg
vårdslöst tillbakalutad i en låg hvilstol och han satt
midt emot och betraktade henne med halft skygga, halft
forskande blickar. De kinesiska lyktorna öfver deras
hufvuden spredo en trolsk dager öfver hennes gestalt
— en mjuk blekröd dager med mörkare reflexer här och
där och just på hennes hår — det där rika
guldskim-raride håret han så väl mindes sedan fordom ■— föll
ljuset skarpast och lämnade ansiktet därunder i skugga.
Kring dem svepte sig växthusluften ljum och doftmättad
— på afstånd ljöd musiken, det var någon som sjöng
därinne i salongen — “Du bist wie eine Biume“ . . .
och de voro båda unga med ännu icke af lifvet
förtorkade känslor. Det var han som talade först — lågt,
dämpadt, liksom rädd att störa stämningen.
“Så underligt att vi åter efter så lång tid skulle
mötas; ty fem år äro en lång tid.“
Hon svarade ej genast, gjorde blott en liten rörelse
med hufvudet, som för att lägga det bekvämare till rätta
mot den röda sidenkudden.
“Fem år! Ah, hvad äro fem år — säg femtio år,
så länge sedan synes det mig.“
Hon började själfsvåldigt leka med sin solfjäder af
lätta hvita plymer, hvilken hon slog upp och
tillsammans. Han följde tankfull hvarje rörelse af de fina,
behandskade händerna, sedan flyttade han blicken upp
till hennes ansikte, men han kunde ej mycket se —
blott att hon höll ögonlocken sänkta och att de mörka
ögonbrynen voro lätt rynkade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
