Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Intermezzo, öfvers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
766
“Vi voro ganska mycket tillsammans på den tiden,
mins ni?
Det lät nästan skyggt, som om han ej rätt visste
huruvida han vågade framställa en sådan fråga.
“Voro vi?“ Hon höjde ej ens blicken upp till
hans-ansikte. “Ja visst. Jag tror jäg mins! Ni låg i W.
den tiden för att studera vid akademien och ni brukade
ibland komma öfver till oss. Ni bodde i det där lilla
huset nere vid floden.“ Hon for med handen öfver pannan
liksom för att reda tankarna. “När ni nu påminner mig
därom, mins jag det, men det var ju så länge sedan.
Jag var ung på den tiden.“
“Ung? Räknar ni er för gammal nu —• vid
tjugufem års ålder!“
“Ah, se ej så förskräckt ut —“ Hon afbröt sig
och strök -långsamt och eftersinnande med plymerna öfver
munnen. “Ser ni, när man är nitton år, då är man ung
med hvarje fiber i ens kropp och själ, men vid
tjugufem . .. “
Hon tystnade tvärt.
“Men säg mig“, fortfor hon strax därpå ifrigt och
brådskande, som om hon ville utplåna intrycket af sina
förra ord. “Säg mig, hur har ni tillbringat dessa fem år?“
“Jag? ^h, jag har rest Europa rundt! Drömt bort
tiden i Dresdens tafvelgallerier, svärmat i månskenet
bland Romas ruiner — och vet ni hvad, jag är nästan
trött på detta lif!“
"Trött? Ni tänkte annorlunda för fem år sedan!“
Han suckade.
“Ja, då, ja!“
Det blef åter tyst. Kanske hvälfde sig samma tankar
i deras hjärna; tankar på den där glada tiden i W. för
fem år sedan! Hon tänkte på den smärte unge
målaren, hvilken så synbart gjort henne sin kur, att folk
till och med ansett dem som förlofvade. Hon mindes
alla glada lyckliga stunder de tillbragt tillsammans —
alla utfärder bort till den gamla slottsruinen och längs
utmed floden — allt stod inristadt i hennes själ med
eldbokstäfver.
Men så reste han utan att säga något direkt och
under dessa fem år hade hon ej hört något från honom
- blott då och då sett hans namn i tidningarna, han
hade blifvit en ganska berömd man och flera af hans
taflor hade vunnit mycket erkännande. Eör henne hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
