Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Jämförande mytologi, af F. Max Müller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
782
Men så vidt jag vet, liar ingen människa någonsin
påstått detta. Vi påstå ingenting annat, än att grekiskan
och sanskrit, då de hade en stor mängd ord gemensamma
— ord som såväl till ljud som till betydelse ofta skarpt
afveko från hvarandra — så hade de också namn på
vissa så kallade Devas eller Dii gemensamma, ehuru
dessa namn förändrades och dessa Devas’ karaktär
under-gingo betydande förändringar. Den klassiske
språkforskaren måste som ett faktum antaga, att Phidias’ Athene
föregicks af de missbildade, arkaiska statyerna af samma
gudinna, ja, att många af de grekiska gudarne först
framställdes med stenar, utan spår af mänsklig skönhet.
Och dock veta vi nu, att mellan dessa klumpiga
afguda-bilder och Praxiteles mästerverk fanns ett afbrutet
sammanhang. Hvarför opponera de sig emot att erkänna
samma fakta i mytologien? Visserligen ligga tusentals
mil och tusentals tankar mellan den grekiske Zeus och
Vedas Dyaus; och likväl var den ursprungliga
föreställningen af dem båda densamma. Och denna lära, att en
fortlöpande kedja förbinder de första råa, barbariska
försöken att uttrycka de vaknande föreställningarna om
gudomliga makter i trä, sten eller ord, med de yngre
skapelserna af en Homeros’ diktning eller en Phidias’
konst, var säkerligen värd att lära.
Enligt Plutark (Quaest. Rom. LXXVII) var en och
annan ännu på hans tid af den åsikten, att Zeus var
solen och Here månen; men till och med i
Veda-hym-nerna äro gudarne icke fängre identiska med de
naturföreteelser, ur hvilka de uppkommit. Ingen anhängare
till den jämförande mytologien skall påstå, att den
grekiska Athene var morgonrodnaden, eller om någon har
påstått det, så har han icke kunnat mena något annat
därmed, än att hennes namn ursprungligen var ett namn
på morgonrodnaden, att hon hade morgonrodnaden att
tacka för sin tillvaro och i en framtid efter hand blef
ljusets och vishetens gudinna, hos hvilken alla spår af
morgonrodnaden försvunnit, så att blott en mikroskopisk
analys af hennes namn kan röja hennes egentliga
härstamning. Om klassiska språkforskare icke vilja antaga
denna enkla lära, om de tro, att de kunde hjälpa oss
framåt, därigenom att de helt enkelt säga att Zeus och
Dyaus, Athene och Ahanå voro hvarandra mycket olika,
så glömma de, att detta just är den punkt, från hvilken
vi utgå. Brahmaputra och Ganges äro hvarandra mycket
olika; frågan är blott: kan den geografiska forskningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
