Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Jämförande mytologi, af F. Max Müller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bevisa, att båda upprinna på samma breddgrad? Hafva
de grekiska gudarne på det hela ingen forntid, intet —
rationelt eller irrationelt — ursprung, intet raison d-Hre ?
Det är den frågan, som är af verkligt intresse, icke den.
huruvida man vid en jämförelse mellan Athene och
Ahanå försyndat sig mot en viss ljudlag. När
geologerna finna en ammonit under “tidens äldsta kotor“, så
veta de genast, att det icke är en död sten, utan att
dess ränder och skrofligheter betyda forntida lif och
ändamål. Likaså vet mytologen, då han i
Veda-hym-nerna finner namnet Dyaus, att detta icke blott är ett
tomt ljud, utan att det innebär förnuft och ändamål.
Och då geologerna, när de i urvärldens och paläozoiska
och mesozoiska bergarter påträffa ammoniter, som äro
hvarandra föga olika, äro öfvertygade om, att de alla
hafva samma ursprung; kunna då icke också
mytolo-gerna, då de i Grekland träffa på Zeus och i Rom
Ju-piter, vara säkra på, att Dyaus, Zeus och Jupiter äro
samma ord och uttrycka samma begrepp, blott med
obetydliga lokala olikheter i uttalet. Man har sagt, att
Richard Owen kunde rekonstruera ett helt djurskelett,
om han blott hade en tand, från hvilken han kunde
utgå; är det då så underbart, att en anhängare af den
jämförande mytologien skulle vara i stånd att med blott
en Dyaus till utgångspunkt göra utkast till en hel logisk
sats, ett helt filosofiskt system, till och med, om därvid
icke vore mer att vinna, än denne ende Jupiter Ammon?
Om vi tro, att Athene fullt utvecklad och redan
begåf-vad med namn utgick ur Zeus’ hufvud eller ur Homeros
hjärna, så är det visserligen slut med den jämförande,
ja, med all verkligt vetenskaplig mytologi; men då det
i den ariska mytologien liksom i det ariska språket
härskade utveckling, så är det för oss som förnuftige
forskare af forntiden desto kärare, ju närmare vi kunna
tränga fram till fröet och grodden. Det är en riktigt
olycklig inbillning hos de klassiske språkforskarne, om
de tro, att de jämförande mytologerna hafva glömt all
sin grekiska och latin och icke kunna se någon skillnad
mellan Vedas och Homeros’ gudomligheter. De ställas
till ansvar för påståenden, som icke ens i drömmen fallit
dem in, — och sedan är naturligtvis ingenting lättare
än att tillintetgöra dem. Först ställer man upp oss som
skottaflor, på ungefär tio stegs afstånd, och sedan
härskar stort jubel, emedan hvarje pil träffar. Tror
verkligen professor Erwin Rhode, att sammanställningen Sar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
