Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Myrorna, af A. Forel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
796
och bo under barken på träd, under stenar, i
bärg-sprickor, i murverket i våra hus. I Amerika under
tropikerna fann jag nästan de flesta arterna i ihåliga,
förtorkade stjälkar af busk växter, samt i accasiataggar och
ihåliga träd. Våra skogsmyror (Formica rufa) och deras
närmaste släktingar betäcka, som kändt är, sina gräfda
underjordiska bon med en af barr, små trästickor, kåda
och multnade blad bestående stack, som själf bildar en
ihålig labyrint och underhåller värmen. Dörrarne öppnas
om morgonen och stängas om aftonen af myrorna, vid
stark hetta göres vanligen tvärtom. Andra myror
betjäna sig af en kådaktig afsöndring ur sin
öfverkäks-körtel, för att därmed hopkitta trämjöl, jord, växtfibrer
och dylikt till ett slags papp, af hvilket de förfärdiga
underbara bon, vare- sig i ihåliga träd såsom vår
europeiska Lasius fuliginosus och Liometopum microcephalum,
eller på trägrenar och stammar. Slutligen finnas
exotiska myror, som mellan trädens blad bygga sina bon,
spunna af en fin silkesväf. Enligt nyaste iaktagelser
lära de använda sina larver därtill, därigenom att de
haspla af silket ur dessa oeh använda det till att
därmed väfva sina bon. Vissa arter (Formica exsecta och
exsectoides) bilda väldiga kolonier och stater, som kunna
utgöras af 20, 30 ända till 200, ja 1,600 stackar
(Formica exsectoides i Alleghanybergen), hvilka alla lefva
i vänskapligt förhållande till hvarandra och äro i stånd
att behärska en hel skog.
Hur uppstår en koloni? Huber, Mac Cook,
Bloch-mann och Lubbock hafva genom sina iakttagelser
kommit till föijande resultat. Vid en viss årstid flyger det
mogna ynglet ut ur alla stackar, som höra till samma
art. I luften, i trädtoppar eller på kullar äger nu
parningen rum, därvid såväl hanarne, men isynnerhet
honorna hylla månggiftet. Inom kort äro de dumma
hanarne hemfallna åt döden på grund af sin oförmåga att
lifnära sig. Honorna afslita då själfva med benen sina
löst sittande vingar samt krypa ned i jorden, enstaka
eller flera tillsammans. De bygga sig ett litet rum, lägga
ett par ägg och nära de därur utvecklade små larverna
nödtorftigt med sin egen kroppssaft (de äro mycket
tjocka och feta), tills dessa vuxit upp till små arbetare.
Dessa börja genast att arbeta och att vörda sina mödrar,
som hädanefter icke behöfva göra någonting. Det
märkvärdigaste är att mödrarne behålla så många sädestrådar
i sin sädeshylsa efter svärmningstidens upprepade
par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
