Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Myrorna, af A. Forel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
805
En annan myra, Formicoxenus nitidulus Nyt. är
helt liten ocli lefver som en arbetsam och tåld gäst med
hela sitt yngel i mellanrummen i skogsmyrans stackar.
Den nordiske Tomagnathus sublevis intränger däremot
som en pockande objuden gäst in i en svagare myrsläkts
{Leptothorax acervorum) stack och påtrugar dessa djur
sitt yngel, medan hon själf till på köpet lättjefull och
bekväm låter förpläga sig af dem.
Den lilla, men krigiska Solenopsis fugax lefver i
små hålor och kanaler, som hon gräfver åt sig i
mellan-väggarne i större myrors stackar; men hon lefver där
som fiende, röfvare och tjuf, i det att hon smyger sig
in bland den större artens yngel och uppäter detsamma.
Sedan mina första år 1869 utkomna arbeten öfver
myrorna har det visat sig, att detta lefnadssätt
förekommer hos en stor grupp af Solenopsis och därmed
besläktade arter, såsom Æromyrma, en och annan
Mono-morium-art o. s. v., hvilka alla på samma sätt uppträda
såsom röfvare gömda i väggarne till större arters
stackar. Detta förhållande hafva vi betecknat med uttrycket
dubbelstackar eller sammansatta stackar.
Ar 1896 upptäckte jag i en af Columbias urskogar
ett alldeles nytt, hittills okändt förhållande mellan två
myrkolonier, hvilket man kan kalla para bios. En liten
Dolichoderus och en ännu mindre Cremastogaster, båda
djupt svarta och glänsande, lefva för det mesta — icke
alltid — på så sätt bredvid hvarandra: de bebo samma
stack, som de förmodligen röfvat från en trädtermit.
Hålorna och gångarne stå öfverallt i öppen förbindelse,
men bebos af båda arterna i ett för ett människoöga
outredbart kaos. Men så mycket är emellertid säkert,
att de båda arterna icke blanda sig med hvarandra.
Hvar och en af dem bebor bestämda rum och gångar
och vårdar blott sitt eget yngel, trots den öppna
kommunikationen dem emellan. Men där råder frid, aldrig
krig. I gemensamma tåg lämna båda arterna stacken
för att söka sin föda på växter och träd, dock göra de
sällskap endast till deras slutliga mål afvika från
hvarandra, då skiljas de åt, och hvarje art går till sitt
särskilda mål (sköldlöss eller blommor). Det är således en
fredlig sammanlefnad utan sammanblandning. Detta
gäst-förhållande kunde man kalla xenobios och förhållandet
med hjälp- eller slafmyrorna boethobios. Dessa
uttryck skulle passa icke blott för myrorna, utan också för
motsvarande förhållande hos andra djur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
