- Project Runeberg -  Nordisk revy för litteratur och konst, politik och sociala ämnen / Årg. 4. 1898 /
806

(1895-1899) With: Erik Thyselius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Myrorna, af A. Forel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

806

Utom de nämnda plundringstågen och andra
fientliga förhållanden mellan myror af olika art händer det
också, att myrkolonier af samma art bekriga hvarandra,
för det mesta för födans skull. Vi människor anse oss
för världens herrar; detsamma göra synbarligen myrorna
också i sin lilla Värld, ty hvarje koloni anser ett visst
område omkring sitt näste för sin egendom. Detta
område omfattar träd, plantor, jord och mark; den som
beträder det blir anfallen och om möjligt nedgjord.
Sålunda uppstå krig mellan grannkolonier, hvilka ofta
fortfara tills den svagare parten blifvit utrotad. Hvad som
mest bestämmer segern är de krigförandes antal och
mod, eller också vissa vapen, såsom gadd, giftblåsa,
hudens hårdhet, snabbhet, kådiga analkörtel-afsöndringar,
som sprutas på fienden, men också vissa stridsknep,
såsom t. ex. hos Polyergus, som genomborrar fiendens
hjärna, hos Formica exsecta, som afsågar hans hals och
dylikt. De mindre slagen bruka gripa de större om
benen, hålla fast dem på detta sätt och slutligen döda dem
genom mängden af sina styng eller bett, under det att
de stora sönderstycka eller krossa de små mellan sina
käkar. Hela kedjor af stridande bildas, af hvilka ofta
ganska få öfverlefva striden. Långsamt vinner segraren
terräng, tills fienden antingen flyr eller slutligen,
omringad i sin egen stack, förjagas eller helt och hållet
utrotas tillika med ynglet. Jämte sådana större krig,
som ofta vara hela dagar och veckor igenom, förekomma
otaliga gräns-skärmytslingar, isynnerhet om eganderätten
till bladlössen.

Men myrorna kunna icke blott mörda och föra krig,
— de kunna också sluta fred. Detta sker icke blott
därigenom, att två utmattade kolonier uppgifva
striden och undvika ett visst gränsområde, utan också i
vissa sällsynta fall genom förbund och sammanslutning,
Jag har genom ett experiment utrönt detta. Från
åtskilliga skogsmyre-kolonier tog jag större delen af
stac-karne tillika med deras innevånare, blandade ihop dem,
eller ställde dem åtminstone bredvid hvarandra, men på
ett dem alldeles obekant ställe, där de voro tvungna
att bygga sig en ny stack. Nöden och
omständigheterna, det gemensamma behofvet af föda och bostad
kom stridslystnaden att träda tillbaka. Efter några
egentligen betydelselösa hotelser, retsamheter och svaga
försök att börja strid började myrorna att gemensamt
arbeta och bildade efter ett par dagars förlopp en enda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:09:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordrevy/1898/0814.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free