Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Myrorna, af A. Forel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
807
endräktig koloni. Bringar man däremot en del af en
koloni i närheten af en annan stack, så blir den jagad
på flykten och ofta tillintetgjord. En gång (1871)
blandade jag ihop individer från två kolonier mycket
fientliga, olika arter (Formica sanguinea och pratensis) i en
säck och lät dem tumla om hvarandra i en timmes tid
för att sedan låta dem komma in i en artificiell stack
under en glaskupa. Stridande och kämpande, i största
oro och förvirring inkommo de i den konstgjorda
stacken, dit de buro sina puppor. Dock nöden gjorde
striden så småningom mattare. Följande dag hade de
visserligen dödat hvarandra i hundratal; men de
öfver-lefvande började — om ock med misstro och hot — att
arbeta tillsammans. Några bibehöllo länge sin
stridslystnad. Efter fem dagar var förbundet fullständigt.
Den tionde dagen släppte jag dem lösa på en äng, där
de byggde ett gemensamt näste och för framtiden lefde
i ostörd vänskap. Men då jag förde några från
praten-sis’ ursprungliga stack till de förbundnes, blefve de
nykomne visserligen på det vänligaste mottagna af sina
forna systrar, men anföllos med raseri, misshandlades
och dödades af sanguinea. Detta fall är mycket
lärorikt och bevisar, att sanguinea slutit vänskap blott med
denna enda särskilda flock af pratensis och förstod att
skilja dem från deras för dem ännu obekanta syskon.
Arbetsmyrornas instinktiva pliktkänsla har jag
åskådliggjort på följande sätt. På en meters afstånd från en
stack, bebodd af Formica pratensis, lade jag en stark
afdelning af en främmande koloni. Dessa öfvergingo
till angrepp, och snart uppstod en stor drabbning, som
varade några timmar och lämnade tusentals på valplatsen.
Under det att stackens innevånaie strömmade ut för att
försvara sitt hem, hällde jag ut litet honing alldeles nära
intill de till strids ilande myrorna. Under vanliga
förhållanden skulle honingen snart varit svart af myror.
Men de förbiilande arbetsmyrorna läppjade blott en eller
ett par sekunder därpå, läto icke vidare fresta sig utan
skyndade sig till striden — i flesta fall till döden
-ehuru det hvarken finnes straffrätt eller krigsrätt hos
myrorna. Den, som vill handla fegt eller egoistiskt kan
ostraffadt göra det. Men myrornas vilja kan aldrig gå
i antisocial riktning, — och däri ligger hemligheten med
deras socialism. I en strid mellan det egna intresset
och den sociala instinkten och driften får den senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
