Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Vaggan, af Francisque Sarcey
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
814
uppskatta denna glädje och de äro djupt att beklaga,
hvilka beröfva sig den och göra narr af dem. De afstå
icke endast från en ojämförlig lycka, utan de förbise
hvad som är värre: sin plikt:
De hafva gift sig för att grundlägga en familj,
statens tjänsteman har sagt dem det, presten har
återupprepat det och de hafva heligt lofvat att om himmelen
sänder dem barn älska och omhulda dem. Det är ett
heligt löfte, afgifvet inför hela samhället med fullt
medvetande. Barnet födes, och dess första, späda skrik,
uppväcker genast tanken på stora plikter. Fadern och
modern äro icke längre själfständiga, de kunna icke
längre råda öfver sitt hjärta eller sitt lif. Där finns en
liten varelse, född af dem, och kommen till världen
genom deras vilja, hvilken de hvarken hafva rättighet att
öfvergifva eller vanvårda. Fatta vikten af ordet —plikt!
“Men“, utropar kvinnan, “jag kommer icke längre
öfverens med min man, han förstår mig icke, han bryr
sig icke om mig och han har öfvergifvlt mig så fullt
och helt att jag nu älskar en annan, med hvilken jag
känner att jag skulle kunna blifva lycklig44. “Det är
mycket möjligt, madame, kanske blott något för
öfver-drifvet. Har Ni gjort allt hvad som stått i Er makt
för att söka finna Er i den svåra ställningen?. Kan ni
svara ja, nåväl, då återstår ju alltid skilsmässa, men
innan ni tar Er tillflykt därtill, betänk väl barnets öde,
slitet mellan en far och mor, hvilka hata hvarandra.
Kan ni icke uppoffra Er egen lycka för den lilla
stackaren och uthärda några år af sorger och tråkigheter,
ni vet ju att allt till sist ändå kan blifva godt. Sedan
passionerna lugnat sig, skall det uppstå mellan Er och
Er man ett modus vivendi, i hvars skugga barnet skall
växa upp, lyckligt att se Edra händer förenade öfver
dess hufvud. Och därtill kommer det lugna
medvetandet att ni uppfyllt Edra moderliga plikter. Är det åter
mannen, som finner kvinnan en börda och gärna skulle
blifva henne kvitt, låtom oss då äfven säga till fadern,
hvad vi nyss sagt till modern: tänk på din son! Du
har visserligen icke funnit den lycka du drömt dig i
ditt hem, och det är ju sorgligt nog, men äfven de
härligaste somrar hafva sina regniga dagar. Var tålig och
vänta, din belöning blir att se barnens lycka, och
därtill kommer medvetandet af att du fyllt din plikt. Ty
jag återkommer ännu en gång till plikten. Barnen hafva
icke bedt att få komma till värden, man har själf skaffat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
