Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Afrikanska galghistorier, af Baumann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
821
sig vid denna och tillropade den i galgen dinglande stackarn
sitt yrkesmässiga: »Var nu så god och se glad ut». Om
än denna uppmaning icke alltid blef uppfyld, så är det
dock knappt att undra på, om detta raffinemang utöfvade
sin inverkan på de stackars syndarne. Hade de nu en
bekväm galge, officielt bokförda rep och fotografer, som
sörjde för deras förevigande, och gingo de själfva under
kategorien »främmande gäster», så ville de ock hängas med
all nutidens komfort, d.. v. s. de gjorde anspråk pä en
bödel. För att vinna detta syfte, begagnade de sig af ett
ultramodernt medel, nämligen strejken, och vägrade envist
att själfva lägga snaran om halsen. Det påstås visserligen,
att denna strejk var mindre frivillig än en följd af den
nya öfverkulturens enerverande inverkan. Förr i tiden
befann sig individen redan på öllådan, innan han på det
hela taget hunnit komma till medvetande om sin
belägenhet. Hela processen var honom äfven så främmande, att
han utan vidare baktanke efterföljde uppmaningen att lägga
snaran om halsen. Emellertid hade negrerna kommit till
endast alltför stor klarhet om de pinsamma följderna af
snarans påläggande. Denna omständighet såväl som den
långvariga arresteringen och domstolsförhandlingarna,
dödsdomens hödtidliga afkunnande och den pompösa galgen
framkallade hos de dömde en sådan nervositet, att de
med bästa vilja i världen icke voro i stånd att hänga sig
själfva. Det ville icke gä riktigt bra i hop.
»Det går ju alldeles miserabelt, det måste öfvas
betydligt mer», utropade en gång en gardeslöjtnant, som stod i
spetsen för expeditionen. Men ju mer det öfvades desto
sämre gick det och slutligen blef det ingen annan hjälp
än att åter taga sin tillflykt till Europas föråldrade
institutioner och låta människan hängas upp af en bödel. Det
nuvarande i Östafrika brukliga förfaringssättet står dock
fortfarande vida öfver det europeiska. Tillsammans med den
dömde bestiger en kraftig sudanessoldat af den
vakthaf-vande truppen brädet och lägger, utan att röra vid den
dömdes* kropp, snaran kring han hals Brädet dragés
undan och både bödel och delinkvent hoppa ned, dock med
den skilnad att den ene kommer verkligen ned, medan den
andre efter ungefär en meters fall märker ett hinder därför
eller egentligen knappast har tid att göra det, då hans själ
begagnar sig af detta ögonblick för att afdunsta till
skärselden.
I dess högsta fulländning såg jag denna metod
till-lämpas 1896 i Kilwa, då ett stort antal högförrädare blefvo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
