Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Afrikanska galghistorier, af Baumann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
822
hängda. Vida ifrån infunno sig honoratiores. Det var
verkligen ett utvaldt sällskap. I synnerhet kunde man
säga det om delinkventerna, hvaribland befunno sig tvänne
öfverborgmästare, däribland en som af den tyska
distrikts-myndigheten hade erhållit ett ur med inskriptionen: »för
trogen tjänst». Men betydligt trognare än den tyska
di-striktsmyndigheten hade han därjämte tjänat
röfvarehöf-dingen och upprorsmakaren Makunganya (Said bin Omar)
som han noggrant underrättade om alla skyddstruppernas
rörelser och planer, så att man alls icke kunde bemäktiga
sig honom. Då hände det att guvernören Wissman
återkom till Östafrika, genom en djärf kupp tillfångatog
Makunganya och äfven lade beslag på hans mycket noggranna
anteckningar. Därigenom blefvo nu nästan alla Kilwas
notabler, den tyska distriktsmyndighetens förtroendemän,
demaskerade som förrädare. Bland dessa befann sig äfven
mannen med troheten i tjänst, som nu för andra gången
blef uppskattad »på högre ort», d. v. s. i galgen. Man
måste för resten göra de förnäma herrarne den rättvisan,
att de med stor värdighet gingo till döden. Ostafrikanerna
ha öfverhufvud taget ett mycket lugnt sätt att föra sig
på. Särskildt negrerna visa i många afseenden en till
slohet gränsande likgiltighet. Detta bidrager mycket till
att beröfva exekutionerna deras hemska intryck. Därtill
kommer det beklagliga, men obestridliga faktum, att äfven
på de känslofullaste européer göra deras svarta
medmänniskors lidanden vida mindre intryck än deras rasbröders.
Liket af en hvit, en misshandlad, genompiskad europé,
skulle många människor kunna endast med fasa betrakta,
som nästan alls icke skulle beröras af samma sak, om det
vore fråga om en neger. Att afrättningarna i Östafrika
förlora mycket af sin allvarliga karaktär, kunde man förr
i tiden också se i Zanzibar, där de arrangerades emellanåt
och blefvo formliga folknöjen. Under den då herskande
patriarkaliska regeririgen brukade nämligen sultanen
internera förbrytare i sitt statsfängelse för att vid tillfälle döma
dem. Det erbjöd sig intet tillfälle, åren förgingo och
slutligen voro fängelserna fulla med folk, om hvilka ingen
visste hvad de hade gjort. Slutligen blef det ingen annan
råd för sultanen än för att bereda plats låta hugga af
hufvudet på de fångar, som suttit längst och därför voro
förnämligast. Detta skedde på ett mycket gemytligt sätt
genom att hugga af hufvudena med sablar, och både
publik och delinkventer uppvisade därvid den högsta
tänkbara likgiltighet och slöhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
