Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Tiberius, af Axel Ideström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom taga plats bredvid sig i bisellium. De skarpa
vecken i hans ansikte slappna, ögonen få en glans, som
icke ofta synes i dem. De se fjärran, drömmande,
nästan mildt. Kanske hägrar för den gamles minne en
tafla sen fordom, då han vid sin sida hade sin första
hustru, den ädla Vipsania, som frånröfvades honom
genom politiska intriger, men som han gifvit sin själ så
fullt att han aldrig upphört att sörja henne. Hon hade
fyllt hans stora fordran på mänsklig dygd, hon hade
icke svikit hans tillit, hon hade förmått ett offer för
statens väl, hon hade varit värd hans beundran och
aktning och hon hade varit kvinnan, hans ungdoms vän och
trolofvade, den första och enda som fångat hans hjärta,
och hon hade fångat det helt. Ingen hade sedan
kunnat ersätta henne. Hvar och en som velat vara för den
gamle mycket fordrande romaren en vän och ett, stöd
hade blott stärkt hans öfvertygelse att hon varit den
enda ädla och stora, den enda som var värdig namnet
människa i denna det moraliska förfallets och
trolöshetens tid. Ingen hade sedan kunnat underhålla hans tro
på det goda. Utom henne hade han blott träffet
egoi-ster, och hans själ hade blifvit bitter och grumlad af
tidens smuts så att den knappt på djupet bibehöll sin
gamla klara ådra. Nu först i hans lefnads höst fann
han en man, som återgifvit denna ådra kraft och lif, som
bräckt det pansar af is, inom hvilket den besvikne
för-skansat sig. Nu sitter denne man vid hans sida. Han
ser honom i ansiktet och säger:
— “Sejanus, min vän! Om jag ej hade dig, skulle
jag förtvifla om människorna. Jupiter vare tack så
länge jag slipper se dem i Rom. Det kunde krossa den
byggnad du bygger. Här har jag dig och den strålande,
solen. “
Så reser han sig plötsligt och en sky far öfver hans
panna. Han går till bröstvärnet och ser ned på vågorna,
som bryta sig kornblå och hvitskummiga djupt under
hans fötter och brusa entonigt och melodiskt når de slå
mot klippan. Sejanus sitter stilla kvar tills Tiberius
åter vänder sig och säger:
— “Vi gå till triclinium. Det är tid att äta.“
Jämt ett år har förflutit. Tiberius sitter på samma
balkong där vi sågo honom sist. Solen strålar lika
varmt som då, badgästernas villor i Baiæ lysa lika hvita,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
