Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Tiberius, af Axel Ideström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vesuvius tecknar sin . siluett lika skarpt mot skyn. Men
mannen bredvid kejsaren är icke den vackre Sejanus
utan den gamle lärde Coccejus Nerva. Sejanus är sedan
vintern i Rom. Han är senatens ordförande ocli styr
med makt i Cæsars namn. Till Capreæ tränger ryktet
om stora fäster, om heders bevisningar, kryperi och
smicker för Cæsars vän, om den prakt och ståt, som denne
utvecklar.
Tiberius ler. Den gode tjänaren är sin lön värd.
Men där finns och bitterhet i löjet. Sejanus, vännen,
är svag för ära och tomt prål. Senatorerna täfla hvem
som böjer sig djupast för den mäktige. De hata Cæsar,
som det ej lönar sig att smickra, och smila desto ifrigare
för Sejanus.
Tiberius talar med Coccejus Nerva om rättvisan.
Denqe förklarar sin åsikt:
— “Äfven lagen är människans verk och kan fela.
Den kan vara ofullständig, ty förhållanden kunna
inträffa, då dess bokstafliga åtlydnad skulle åstadkomma
en orättvisa. Därför har Cæsar makt öfver lagen att
mildra och benåda. “
Tiberius:
— “Men när brottet sker, skall lagen drabba med
full stränghet. Huru länge sökte jag icke genom
öfver-seende åstadkomma försonlighet, men man skrattade åt
min slapphet och rasade allt fräckare bakom min rygg,
Man fostrar icke vargar med smekningar. Under
mildhetens skyggd har där vuxit svampar i Rom, giftiga
svampar, som förpesta allt omkring sig. Den förskämda
luften är mig för vidrig, den tränger snart ända hit ut.
En rensning måste ske. Lagens arm skall drabba hög
och låg. Rättvisan skall skipas nu som den skipats
förr.“
Han tystnar. Kanske tänker han på Julia, sin
liderliga hustru, för hvilken han på Augusti bud
öfver-gaf Vipsana, och som sedan förvisades för sedeslöshet
och dog i landsflykt. Eller tänker han på sina ännu
lefvande närmaste, på sin tilltänkte efterträdare Cajus
Caligula, som äfven han är en sedeslös rucklare?
Fruktar han att en rensning skulle bli ett allt
öfversväm-mande blodbad ? Det kommer ett oroligt uttryck i hans
ansikte, ögonen se stelt fram under de rynkade brynen,
och vecket kring munnen blir hårdare.
Han börjar åter tala:
— “Hur lycklig var icke den tid, då jag på
Rho
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
