Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Tiberius, af Axel Ideström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
831
därinne, och han kan höra sin broders sonson, Cajus
Caligula, rasa ute i atrium, där han roar sig med att
för en obetydlighet piska upp en slaf. Cajus är en lång,
mager räkel med håret på ända och ett rått
ansiktsuttryck. Han kommer in i peristylium, kastar sig på en
soffa framför en väggspegel och gör fula grimaser åt
sig själf. Hur skall denne slyngel föra spiran när
Ti-berii händer stelnat?
Ofta komma bud från Rom. Det är ödmjuka
skrif-velser från senaten, anklagelseskrifter från
yrkesangif-vare, redovisningar, böneskrifter. Kejsaren läser allt,
besvarar allt. Nyss har man bragt honom en skrifvelse,
som måste vara viktig, ty den har kommit med
särskildt bud.
Den är från Apicata, Sejani första hustru, som han
öfvergaf för att genom Livilla, hustru till Tiberii för
flere år sedan döde son Drusus, kunna fullfölja sina
högtflygande planer. Den förskjutna har hållit spioner
i Sejani hus och känner hans gerningar i minsta detalj.
Men hon har låtit honom fritt drifva sitt spel. Nu
tager hon hämnd genom att inför kejsaren till fullo blotta
sin trolöse make. När Tiberius läser hennes bref, är hon
icke längre bland de lefvande. Hon har själf tagit sitt
lif af fruktan för kejsarens vrede, eller anser hon sig
kanske nu ha uppnått sitt sista mål.
Hennes berättelse skildrar huru Sejanus genom sina
konstgrepp förfört Livilla, hur han eggat hennes
ärelystnad och slutligen sammansvurit sig med henne mot
hennes makes lif.
Det hade ej varit det obetvingeliga fatum, som för
åtta år sedan beröfvat Tiberius hans käraste, den son,
till hvilken han satt sitt eget och Roms hopp. Redan
då hade hans gode vän med den öppna blicken och det
redliga handslaget varit en fulländad skälm, för åtta år
sedan hade Sejanus låtit blanda giftet åt Drusus, hans
välgörares son, och det hade varit Livilla, som låtit
iskänka det åt sin man.
Tiberius, grubblaren, sér i tanken tillbaka, på sitt
långa lif. Han ser det såsom en förbränd och sköflad
stad, hvars ruiner betäcka allt det goda, som han
någonsin mött däri. Dess starkaste bålverk har rifvits upp
intill grunden och lämnat en klyfta, som ger svindel,
men som han dock måste skåda ned uti.
På soffan borta mellan pelarne i peristylium under
en grupp af växter ligger Cajus Caligula utsträckt pa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
