Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Tiberius, af Axel Ideström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
830
en blick från en jagad tiger. Så ser han ut öfver den
soliga viken, ser Italiens djupblå himmel, ser hur
måsar fria sväfva hit och dit.
Ytterligare några månader har den af sitt
mänm-skohat till en fånge vordne härskaren suttit på sin borg.
Med list har han snärjt sin sluge prefekt och
drabbat honom plötsligen, just när han trodde sig segra,
med ett förkrossande slag. På Capreæ har han suttit
till doms öfver medbrottslingarne och straffat dem utan
försköning.
Efter Sejani förräderi söker han ingen, ger han
ingen något förtroende.’ Han vet att det icke finnes
någon, som har ett annat mål än tillfredsställandet af
sin egen ärelystnad och sina lidelser. Cincinnatus är
död, och man har glömt honom. När Tiberius är död
skall man först jubla och sedan glömma honom. Men
så länge Tiberius lefver skall han icke svika sin plikt.
Han skall själf styra staten efter sin fasta princip, han
skall taga allt på egna skuldror, han skall hålla tygeln
stram och vara.dubbelt slug att “vargen, som han
håller i öronen“, må kunna bita honom.
Han kan ej lita på sina handtlangare i Rom utan
måste själf dit för att hafva dem under ögonen. Atcr
måste han sitta såsom præses bland dessa senatorer,
som dölja sig bakom blanka sköldar af smicker, kanske
med lonmördardolken dragen under togan. Han måste
se hur hatet glöder under leendena på deras läppar. De
skola utmärka sig såsom ypperliga statsmän blott för
att kunna, störta honom. ■ Det skall bli nödvändigt att
hålla de falaste spioner. Mycket blod skall flyta för
de gemoniska trapporna. Man skall hata honom allt
mer. Icke är det kejsarens-skuld att brottslingarnes
antal är stort. Rättvisan måste blunda, men får ej sofva.
Till Rom, till senaten, till människorna! Det är
omöjligt att uthärda!
Så grubblar Tiberius hvarje dag. Men han reser
icke till Rom, han uppskjuter, han dröjer.
Han kan icke sitta på sin kära balkong, ty hösten
är långt framskriden. Himlen är mörk som. hans eget
lynne, och blåsten hviner kring klipporna. I ett rum
vid sidan af peristylium sveper han in sig i sin toga.
Han kan se hur regnet blandar sig med springvattnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
