Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Protektionismen och det svenska landtbruket, af w.— S—w
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
de förra, måste det ske på ett sadant sätt att hjälpen
till dem tillika — och detta var ett oeftergifligt
villkor — blef en hjälp för jordbruket som ekonomisk
faktor i statens handelsbalans och kunde leda till den
förändring af driften från sädesproduktion till
presterande af andra exportprodukter, som för framtiden
var af nöden.
Såg man däremot frågan från jordbrukarnes
privata intresseståndpunkt, utan att låta detta absolut
sammanfalla med själfva jordbrukets och det
allmänna bästa, d. v. s. såg man alltså på den mera
med känsla af och för den privata misären än med
förstånd på hvad som gagnade landet, var det klart,
att man måste tendera att hjälpa jordbrukarne att
hålla det gående som det var. I motsats till det
förut-nämda sättet att se saken gällde det då att befria
dem för den besvärliga omkastningen af näringen och
sörja för att de på annat sätt kunde få ersättning för
de låga sädespriserna.
I Danmark valde man beslutsamt det första
sättet. Naturligtvis höjde sig här och där röster för det
andra, men landets största jordbrukare gingo själfva i
spetsen för att bringa dessa röster till tystnad. De
påvisade att det andra betraktelsesättet endast
innebar ett enda medel, ett medel som måste bli
jordbrukets absoluta fördärf, nämligen protektionismen.
Deras resonnemang var så logiskt klart som den
sanning är klar att 2 + 2 gör 4. De sade som så: Det
är gifvet att jordbruket måste med tvingande
nödvändighet läggas om, om det fortfarande skall vara
en nationalekonomisk faktor. Sätta vi nu genom
protektionismen en särskild premie — som vi taga ur
våra medborgares fickor — på fortsättande af
hittillsvarande jordbruksmetoder, så bryr sig naturligtvis
ingen jordbrukare om att lägga om sin näring och
då komma vi alltså icke dit hvart vi absolut skola och
måste komma. Vi komma tvärtom till rakt motsatt
resultat; i stället för att jordbruket skulle blifva en
nationalekonomisk förvärfskälla, blir det genom de
konstladt uppskrufvade priserna en dyrbar lyx för
befolkningen, en lyx som säkerligen gör sin utöfvare
rik, men hans medborgare fattiga.
Det första betraktelsesättet är alltså frihandelns,
det andra protektionismens. I frihandeln är det
huf-vudsakligen framtidsblick och fosterlandskärlek som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
