Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Det Uppsala som gått, grupper och individer från 70- och och 80-talen, af Proteus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
dentligt trottoarförsedda gator och vackra, med
blommande växter och buskgrupper smyckade öppna
platser, där fordom sanden alldeles obehindradt yrde för
Vaksala- och Danmarksslätternas vindar. Hans blickar
falla på fabriksskorstenar, magasin och industriella
anläggningar, i trakter af staden, hvarest man för två
till tre decennier sedan ej behöfde gå långt för att
påträffa sumpiga marker och väldiga diken, trista
lador och ruskiga skjul, söndriga staket och den
blandning af möjligen pittoreska men illaluktande och äfven
i andra afseenden otrefliga scener, som i våra städers
utkanter äro sammansatta af tvättkläder och smutsiga
barnungar, grälande madamer och gamla kattor,
sönderslagna lerkärl och ständigt blommande
blindnässlor o. s. v.
Uppsala har väsentligt moderniserats. Det ligger
fint och prydligt liksom på en bricka nedanför
Vasaborgen. Anblieken af domkyrkan med dess smäckra
former och af universitetet, stelt och kallt på sin
terrass med Geijers tanke, och af mycket mer verkar
nu så, att den besökande studenten från början af
70-talet ej får fatt på sin gamla miliö och att han
först på någon af Fjärdingens bakgator, i de tysta
kvarteren vid S.t Lars- och Johannisgatorna, finner
domkyrkoklockornas klang passa för omgifningen.
Men där han vandrar här och hvar i staden och
betraktar människor och ting, synes honom förändringen
allt djupare. Själfva Luthagen ser nästan elegant ut
som vis å vis till Svartbäckens garfverier; och
invå-narne äro af en annan typ än fordom. Dessa det
yttersta 90-talets studenter t. ex., i allmänhet så unga,
så putsade och så allvarliga, stämma ej in med hans
Uppsalas. Han ser knappt en enda öfverliggare, men
ej heller någon af sina minnens gamla tankspridda
plugghästar eller af extravaganstidens snobbar. Allt
tycks vara afvägdt på annat sätt än förr: studierna
ordnade och studenterna allvarliga och
kunskapstörstande framtidsmän. Ja, själfva professorerna tillhöra
en modernare ras än förr, och han spanar förgäfves
efter något af dessa akademiska original, som bildade
hans studenttids komiska staffage. Spongberg och
Bjurzon, Svedelius och Hesse, Anderzon och “Punkt“,
Hanselli och “Slinken“ och de flesta till äro borta,
och till och med småhökaren i det aflägsnaste
Svart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
