Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Det Uppsala som gått, grupper och individer från 70- och och 80-talen, af Proteus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
bäcken kan knappt frammana minnet eller biklen af
den ungdomliga vigilansperiodens typiska “bracka“.
Han känner sig nedstämd Själfva Thaddis, där
hans egen studenttids lif pulserade så sorglöst men
också så kraftigt, har följt de längesedan slopade
Novum och Lunkan i förgängelsens spår, och först i
Gästis trädgård eller på Flustret påträffar han en
plats, som hägnas af gammal Upsalastämning och där
hans minnens personal kan för inbillningens
synglas antaga lifvets former och konturer.
* *
¥
När Nils Funcke som en adertonårig yngling i
början af 1870-talet inskrefs vid universitetet, kunde
han ej ana, att hans vistelse där skulle erhålla
öfver-liggeriets oundgängliga utsträckning. Han var ju den
mest lofvande, den med de högsta betygen försedde
af sin skolas abiturienter, och ledsagad af sina gamla
lärares mycket välvilliga men lika okritiska som
oförståndiga vitsord, invaggade han sig i säkerhet och
ljusa framtidsdrömmar. Men han glömde, att han i
själfva verket kom från ett läroverk, som var på dekis
och hvars undervisning allt sedan förfallets början
gjort betydande framsteg i slarf och ytlighet. Den
gamle rektorn hade måst se sin pedagogiska idealism
gå i kvaf och slutligen blifvit så trött. Hans förr så
lifliga intelligens och vakna blick hade slappats i ett
trettioårigt skollifs släp och mödor, och sedan några
år förmådde han ej mer hålla respekten uppe bland
alla de odågor och utbölingar från andra läroverk,
som hänsynen till den ekonomiska vinsten tvang
honom att mottaga uti sitt, för att snarare mot än med
deras vilja göra dem till studenter.
Bortskämda och vanartiga ynglingar från förnäma
eller rika hus bildade med säfliga och trilska
bondsöner från Östergötland, Småland och Värmland och
allehanda Stockholmsgossar af ett slags förfinad
ga-mintyp denna äfven i afseende på åldern mycket
heterogena samling, som utgjorde det förr så ansedda
läroverkets öfre sjunde. Midt i skaran, som mindre
artigt än träffande af någon bland de mer uppriktiga
lärarne kallades en hop rötägg, befunno sig Nils Funcke
och ett fåtal till af gamle rektorns gullgossar. De
hade härdat ut ända från “förberedande och blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
