Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Ghettons drömmare, af I. Zangwill. 2. Folkets frälsare. I—VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
Komplimangen lyckades icke utplåna det mörka
draget ur hennes ansikte, hon såg nu nästan så
gammal ut som hon verkligen var.
“Det är inte tid för kärleksjoller nu — med hela
ditt lifsarhete framför dig och flera månaders fängelse
hängande öfver ditt hufvud.“
“Ah, jag hoppas säkert, att mitt vädjande till
högre rätt skall åtminstone låta mig slippa undan
med höter. Ni måste komma ihåg, grefvinna, att
endast en gång i mitt lif, trots oupphörliga snaror
och knep, ha jägarne fått mig fast. Och äfven då
blef jag utsläppt hvar gång jäg skulle föra er talan i
er process. Det var ju högst olagligt.“ Och han
skrattade vid minnet af alla de under hans vältalighet
hade uträttat.
“Ja, ni är makalös. “
“Jag förundrar mig öfver mig själf.“
“Låt mig se ditt nya “öppna dig, Sesam“. Är
den färdig ?“
“Nej, nej, Sophie“, svarade han retsamt. “Ni vet
mycket väl att (let är er Namnes bref ni önskar att
få läsa.“
“Det är ju ingenting som angår mig “
“Ah, grefvinna.“ Han räckte henne brefvet.
“Hm“, sade hon, ögnande igenom det helt hastigt,
“du hade således skrifvit till henne först.“
“Endast emedan jag önskade ha det där brefvet
i och för den nya upplagan af Heine och jag har
ingen afskrift af det.“
“Men det har jag.“
“Huru! Ni? Hvar då?“
“I mitt hjärta, mon cher enfant. Hur skulle jag
kunna glömma den store skaldens ord? “Käraste
vapenbroder — Aldrig har jag hos någon annan funnit
så mycken lidelse förenad med en så hög grad af
klarsynthet. Du har i sanning fått en gudomlig rätt
att vara autokrat. Jag känner mig blott som en
obetydlig fluga . . . .“ Hon gjorde ett uppehåll och såg
på honom med ett leende. “Ser du?“
“Utmärkt!“ sade Lassalle, hvilken hade lyssnat
förbindligt. “Men det är inte det brefvet, jag menar.
Det är introduktionsbrefvet han gaf mig till
Varn-hagen von Ense, då jag ännu var en tjuguårig
yngling — det var samma år vi först lärde känna
hvarandra. “
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
