Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Några interiörer från de lärdes värld, sporadiska lokalbref, af Salamander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
versitet införda sakkunnige-institutionen. Den fördel
som obestridligen ligger i specialisters utredning af
och omdöme om sökandenas till en professur
skicklighet och meriter, har nämligen ofta visat sig blifva
mycket ringa, tack vare jurymännens förmåga att
förvrida ärendet och egentligen sysselsätta sig med sig
själfva. När man ej kan enas om de sökandes
förtjänster, tyckes nämligen frestelsen att tala om sina
egna vara synnerligen stark, möjligen på grund af
hoppet att därigenom imponera på de olika tänkande,
men utan tvifvel äfven för att vägleda allmänhetens
uppskattning och ersätta de afundsjuka eller alltför
blygsamma kollegernas eventuella försummelser
beträffande eloger. Akademiska korporationer synas
nämligen ej hylla ordspråket niors ultima rermm eller
att döden är slutet på allt, utan först när den
jordiska upplösningen kommit, börja de i nämnvärdare
grad rosa sina medlemmar.
Bland framstående vetenskapsmän, som under
lifstiden protesterat mot detta arrangement, har prof.
Retzius sannolikt slagit rekordet, isynnerhet om man
tar kännedom om hans uttalanden i ofvannämnda
befordringsmål. Han tillhör visserligen icke vidare
Karolinska institutets lärarekollegium, men det är
kanske just därför, som han icke tvekat att med
säll-spord tydlighet omtala den glans anstalten med
honom förlorat. För att belysa detta tillåta vi oss af
bekvämlighetsskäl göra några utdrag ur en tidningen
Dagens Nyheters resumé med anledning af
protokollet för institutets sammanträde den 12 dec. 1898.
Men vi vilja dock dessförinnan referera ett och annat
ur protokollet vid ofvannämda sammanträde den 27
april 1898, som förträffligt illustrerar förre professor
Gustaf Retzius’ från så många föregående tillfällen
bekanta och bepröfvade takt, humanitet,
anspråkslöshet och själfbehärskning.
Sedan förre prof. Retzius i sitt yttrande till
protokollet inledningsvis förklarat sig stå fullkomligt fast
vid sitt utlåtande som sakkunnig och hvarken ha
något att taga ifrån eller lägga till (!) det, finner han
lämpligt att ingå på en rafflande kritik och
bemö-tande af det utlåtande prof. Clason som sakkunnig
algifvit. Han förklarar det vara en samvetssak! Det
måste glädja gamla vänner till hr R. att finna att den
så ytterst finkänslige mannen icke förlorat något af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
