Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uttryckte sig. Jane Hadings berättigade anseende som
konstnärinna förblir naturligtvis fullständigt oberörd!
af hvad en eller annan svensk teaterreferent får för
sig och behagar i öfverensstämmelse därmed yttra.
Däremot beröres kanske teaterreferentens eget
anseende mera däraf, och i alla händelser var det inte
utan att man kände sig något illa till mods vid
sådant där tal. Låt oss nu alldeles frånse t. ex. sådana
möjligheter, som att vederbörande icke äro så intimt
förtrogna med det franska tungomålet och
teaterdiktionen, att kunna med träffsäkerhet och
obestridlig auktoritet ange huru många karat af äkta känsla
böra åstämplas en artists tal. eller att trots gångna
decennier och turnéer och ändlöst antal
sensations-jäktande bravurroller Sarah Bernhardts konstnärsskap
ännu är oförvanskeligt och sublimt och ej behöfver
söka sitt förnämsta stöd i dogmen och den franska
konservatismen. Men om man ser på saken nyktert,
kan ej både kritik och publik ha verklig behållning
och uppbyggelse af ett konstnärsskap, äfven om
icke genom det, liksom fallet lär vara med Duse,
skulle kunna arrangeras “en konstens gudstjänst“,
kanske ej ens en konstens aftonsång eller ottesång?
Och är man, om den frågan rätteligen bör besvaras
med nej, beredd att taga konsekvensen? I så fall vore
det nog bäst att teatrarna här i Stockholm sloge igen
sina portar eller åtminstone de mera intresserade och
anspråksfulla teatervännerna först som sist ginge i
kloster.
Hvad man kunde ha goda skäl att klaga på, det
vore på turnérepertdaren, som med undantag af
LAventurière och möjligen UEtrangèré samt en och
annan småpjes var föga angenäm. Men man är
tyvärr en gång för alla under motsvarande
turnéförhållanden inte just bortskämd vid så utomordentliga
program, och från publikens och de svenska
skådespelarn es samt kanske äfven från somliga recensenters
synpunkt skulle valet af andra än dessa gamla kända
stycken haft sina praktiska olägenheter. " Det stycke,
som synes ha mest och allmännast slagit an, var för
öfrigt betecknande nog det odrägligaste, mest
irriterande och utspelade af samtliga på repertoaren, d.
v. s. Kameliadamen.
Många äro anledningarna att bevara det
Hading-ska gästaspelet i odeladt angenämt minne. Mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
