Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
fanns där alt beundra och lära. Alt utförligare
utveckla detta, är icke nu något lämpligt tillfälle. Jag
skall ock alldeles förbigå den utomordentligt
förtjusande, eleganta apparitionen hos Jane Hading, hennes
verkligt distingerade hållning och uppträdande, fastän
redan enbart det skulle här, där det är så fasansfullt
ondt om skådespelerskor, hvilka kunna sägas föra
sig verkligt fint och distingeradt på scenen, kunnat
vara tillräckligt för att med förtjusning uppehålla sig
vid. Jag skall icke häller annat än i förbigående
påminna om hennes fulländade tekniska herravälde öfver
diktionen. Motsatsen härtill är ju så karaktäristisk
för våra dagars svenska artister, både stora och små;
det är ju där den nuvarande dekadensen bjärtast
faller i ögonen. Men dels är delta så gammalt
bekant och dels är de franska skådespelarnes
omsorgsfulla inöfning i diktionens teknik en sak, som vid
hvarje fransk turné allmänt föres på tal; hvadan det
är mindre värdt att nu särskildt pointera det. Men
hvad jag skulle vilja stryka under och med de mest
superlativa loford framhålla, det är Jane Hadings
utomordentliga minspel, hvarvid. icke blott de vackra
uttrycksfulla ögonen, utan ock ögonlocken och minsta
fiber i ansiktet synas vara det finaste, snabbaste,
lydigaste redskap för att ge uttryck åt den minsta
skiftning i stämning. Hennes ansikte kan i detta afseende
förliknas med ett härligt instrument, hvarpå
konst-närinnan spelade med det utsöktaste mästerskap,
grace och sanning.
Hvad den medföljande truppen beträffar, skall
jag nu nöja mig med följande citat från Edvard
Brändes i Politiken:
“De efterligner efter Evne de store Mønstre. De
søger at holde Optrinene i den rette Stil. Og 1, der
her i Byen tror at kunne spille Komedie, gaar hen
at lære af denne halvt provinsielle Trup, hvad Teknik
i Skuespilkunst vil sige!“
Det är nästan både ynkligt och löjligt att de
stockholmska dramatiska teaterförhållandena skola för
närvarande vara sådana, all det är hr Albert Ranft, han
och ingen annan, till hvars ära man synes ha skäl
att sjunga en vederbörligen transformerad dramatisk
kungssäng: all din tro till honom sätt. Att jag
betraktar detta så sorglustigt kan den lätt fatta, som
minnes slutorden i min artikel “Kungen har sagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
