Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gör ingen sommar och att så sent komma med
säsongens första afsevärda nyhet vittnar om betänklig
slapphet och oförstånd hos de ledande.
Hvem som iscensatte och inöfvade Arria och
Mes-salina angafs icke på programmet, och jag har icke
på annat sätt inhämtat den för vår teaterhistoria
intressanta upplysningen, om det varit regie
Christiern-son eller regie Personne. Men hvem än iscensättaren
må ha varit, måste han oförbehållsamt
komplimen-teräs för den utomordentliga framgången att uti hela
utförandet åvägabringa en uniform stil. Det var i
sanning en nästan häpnadsväckande uniformitet n. b.
i skrik- och rusningsmanerets stil. De mera
väsentliga nyanser man skulle ha alt konstatera hade man
alt söka i gradationerna af skrikandets styrka och
rusandets tempo. Det finnes uppenbarligen mycket
goda lungor och mycket liten stelbenthet hos den
nuvarande Dramatiska teaterns artister, och till det äro
dessa personligen att af fullaste hjärta gratulera, äfven
om man kunde önska, att de ville något mindre
briljera med dessa sina egenskaper.
Det var icke så utan, att jag vid åseendet i milt
slilla sinne önskade att jag skulle besitta några af
salig Ludvig Josephsons drastiska liknelser för att
tillräckligt koloristiskt skildra mina intryck. Men jag
är tyvärr icke i besittning af några sådana.
Elfva, tolf år ha förflutit sedan fru Fahlman
kreerade denna svenska Messalina. En sådan tidrymd
går icke spårlöst förbi för någon, vare sig artister
eller åskådare. Men förmodligen har artistens energi
vid den ansträngande rollens utförande sluppit lättare
undan tidens inverkan än åskådarens mottaglighet för
det deklamatoriska stycket och Messalinas tjuskraft.
Det bär emot att antaga, att energien i deklamation
och förflyttningstempot skulle ha kunnat vara lifligarc
för elfva, tolf år sedan, och spelets lidelsefulla glöd
måste fortfarande anses som antagligen
lugnförstö-rande hos åskådare, icke särskildt rotfasta i dygden.
Att i hennes med känd, vacker, klangfull stämma
utförda deklamerande af rollen förekomma ställen,
där man kunde lägga märke till något, som ej var
annat och förmer än en klingande deklamation, det
var nog ett faktum både nu och förr, men vill jag
minnas väsentligt mera nu än då.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
