Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gingo just i följd af hennes dämpade spel nästan
verkningslöst förbi. Så t. ex. scenen med Dagny i
andra akten. När hon talar om huru hon skulle
velat klä sig i stål och brynja och följa ut i härfärd,
så var det ingen egentlig flykt däri. Frkn Lundeqvist
hade uppenbarligen egnat mycket arbete åt rollen
och har i sin stämma och apparition stoia
förutsättningar för densamma. Men hon hade ej fått rätta
greppet, gjorde mycket, som dock tyvärr verkade ej
annat än som gjordt. Äfven plastiken syntes
öfver-tänkt, men var henne en svår stötesten. Gesten var
osäker, nästan som om skådespelerskan själf varit
rädd att göra den fullt ut. Så t. ex. armrörelserna
och de ofta återkommande knutna händerna. Utan
att anställa några som helst jämförelser med vare sig
fru Hvasser eller fru Dorsch som Hjördis, kan man
säga att frkn las Hjördis icke var tillfyllestgörande.
Hr Engelbrechts Sigurd var en mycket respektabel
prestation; lugn och värdig och manlig, men sjönk
icke oväsentligt i sista akten. Han använde sin af
naturen vackra klangfulla stämma klokt och tilltalande
och undvek en mängd oarter, som eljest bruka
vanpryda densamma. Man kan tryggt påstå, att hr E.
icke på många år så förtjänstfullt utfört en lika stor
och maktpåliggande scenisk uppgift. Bland detaljer
må särskildt framhållas sortien i tredje akten. Hr
de Vahl tolkade onekligen med en viss värme och
känsla Gunnar Herses roll, men öfverdref vekheten,
icke minst i fråga om hållningen. Blid och mild
skall Dagny vara, och det var frkn Gottschalk, men
till den grad, att hon blef intetsägande.
Hvarjehända gravare anmärkningar skulle kunna
göras mot den yttre iscensättningen, statistinöfningen
och de dekorativa anordningarna. Särskildt gäller
detta den af dramats text och handling föreskrifria
viktiga ovädersstämningen i sista akten, där man
nöjde sig med litet hvinande ocli ett par ljuseffekter,
k rån uppförandet på dåvarande k. stora teatern
erinrar man sig den stämningsfullhet, som framkallades
al de vilda fantastiska moln formationer, som jagade
hvarandra och som mycket väl kunde motivera såväl
Hjördis som senare den lille sonens visioner.
Gasparone.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
