Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - En döende furstefamilj, af Paul Meijer-Granqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fadern ärfde titeln ’furste af Canino’, Louis, Pierre och
Antoine. — Louis och Antoine spelade till en början en
viss roll under kusinen Louis-Napoléons
“prins-presi-dentskap“, men de voro just ej ’hof-fähige’, särskildt
.genom de mésallianser de ingått under landsflykten, den
förre med en korsikanska, den senare med en
advokatdotter från Lucca. Till glädje för den numera ånyo
högförnäma ätten hade de emellertid inga legitima barn.
De visade ej heller någon böjelse att hålla sig framme.
Antoine afled 1877, hans enka två år senare. Louis
öf-verflyttade efter tredje kejsardömets fall till England,
där han afled först 1891, några månader efter sin
frånskilda gemål, som skilts hädan i ättens stamland Korsika.
Till Bonapartisternas fasa dök visserligen för en 4 å 5
år sedan vid Londons domstolar upp en “prins44 (!)
Clewis-Bonaparti, som gamle prins Louis verkligen i
sitt testamente erkänt som sin son med ett engelskt
fruntimmer; denne ackvisition för ätten blef tilltalad för
tvägifte, men samlades till all lycka kort därpå till sina
“fäder44, hvilka dessa nu må ha varit; och det bästa
var, att han ej lär ha efterlemnat barn, hvilka ju annars,
i betraktande af tvägiftesbeskyilningen, kanske blifvit
rätt svåra att placera å den Bonaparteska stamtaflan.
Vi hafva nu omnämt två af de fyra bröderna;
återstå Charles, den äldste, och Pierre. Dessa båda läto
mer tala om sig både i ett och annat hänseende.
Charles var ett oroligt hufvud, som man ej lyckades tämja
genom att 1822, då han blott var 19 år gammal, förena
honom med hans farbrors, spanske exkungen Josefs
äldsta dotter, prinsessan Zénaide, f. d. “infantinna af
Spanien44. (Deras bröllop bevistades af hennes moster,
svenska drottningen Desideria, året innan hon för alltid
öfverflyttade till Sverige.) Furst Charles Bonaparte af
Canino var emellertid ej blott ett brushufvud, — han
var äfven en naturvetenskapsman af rang, och i denna
egenskap gästade han äfven Stockholm vid det stora
naturforskaremötet 1846 kring den store Berzelius; vid
detta tillfälle mottogs han såsom slagting vid sin gemåls
kusins, Oscar I:s hof. Men minnet däraf förtröt nog
kanske den senare ej så litet ett par år senare,
“förskräckelsens år44 1848, — då just samme furstlige
vetenskapsman i Roma omgjordade sina länder till strid mot
påfveväldet och Pio Nono, — ja, t. o. m. med högst
egna furstliga händer riktade kanonerna mot Vatikanen
- . . Det skämtsamma ödet ville emellertid, att hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
