Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - En döende furstefamilj, af Paul Meijer-Granqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
drömmar om att bli en ny Cola di Rienzi skulle
korsas-af — kusinen Louis-Napoléon, som samtidigt svingat sig
upp till makten i Frankrike och nu för att vinna de
klerikales understöd sände trupper till Hans Helighets
hjälp. Det förlät nog furst Charles aldrig sin — snart
kejserlige — kusin, men han kunde dock ej motstå
dennes ett par år senare gjorda inbjudan att öfvertaga
ledningen af den stora botaniska trädgården i Paris.
Och på denna post samt såsom “prins af franske
kejsarens familj “ afled han 1857, ett par år efter sin stela och
tråkiga gemål, som aldrig lyckats få riktig hyfs på honom.
Elfva barn hade de emellertid fått tillsammans: 3
söner och 8 döttrar. Af döttrarne dogo två som späda.
Julie, den äldsta, lefver ännu i Roma som enka efter
markisen de Roccagiovine, med hvilken hon förmälts
1847. Då vår nuv. kronprins 1877—78 gjorde sin första
stora rundresa, upplät hon Palazzo Roccagiovine åt
denne sin kunglige frände, och hon har äfven senare
mottagit besök från vårt kungahus; nu är hon en snart
7O-årig gumma. Systern Charlotte är enka efter grefve
Primoli; systern Marie var förmäld med den ännu
lef-vande grefve Campello. De två yngsta systrarne
in-gingo äktenskap först efter inträdet af ättens nya
glansperiod; Augusta 1856 med sin förutnämda fasters son
furst Gabrielli, — Bathildis samma år vid kejserliga
hof-vet i Tuilerierna med en nevö till Napoléon I:s f. d.
“medkonsul“ grefve de Cambacérès, arfvinge till
hertigtiteln “af Parma“ men död ung, innan den tillföll
honom 1868; hans unga gemål, prinsessan Bathildis, hade
redan 1861 ryckts bort, blott 21 år gammal. (Deras
döttrar äro nuv. hertiginnorna af Albuféra och Feltro
— Napoléonska krigarnamn!)
Komma vi så till furst Charles Bonapartes “af
Ca-nino“ tre söner. Då modern, som sagdt, var Oscar I:s
kusin, blefvo desse naturligtvis sysslingar till vår nuv.
konung och hans syskon. — Joseph, född 1824, ärfde
vid faderns död dennes fideikommiss och titlar vid
några och 30 års ålder. Han var en glad roué och
“ofprbätterlig ungkarl“ samt lefde ej längre än till 1865.
Hufvudmannaskapet öfvergick då till 2:e brodern
Lu-cien. Denne, som alltid varit skygg och tillbakadragen,
hade man gjort till prest. Född 1828, blef han af Pio
Nono till tack för den kejserlige kusinens bistånd, gjord
till kardinal år 1868. Ja, det glunkades t. o. m. om,
att Napoléon III spekulerade på att i sinom tid få
ho
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
