Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Bacill-funderingar, af Wilhelm Bölsche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’ 94
staka cellerna skulle följa ined på köpet: det sociala
samfundet med dess arbetsfördelning, som åtskilt
cellkomplexen i så och så många bestämda kaster
(närings-celler, tänkandets celler, rörelse-celler o. s. v.), är för
innerligt, de sedan lång tid tillbaka inöfvade
statsmed-borgarne kunna af egen kraft icke återvända till
Ro-binson-tillståndet. Den gamla vackra tanke, som Buffon
framställde i förra århundradet, långt före all cell-teori:
att en förmultnande människokropp verkligen upplöste
sig i bacillartade, fortlefvande infusorier, har icke hållit
stånd. Och likväl gifves det verkligen undantag, då ett
fortfarande själfständigt lif förekommer t. ex. fröcellerna,
enstaka celler i samfundet, som lösslita sig som sådana
och under invecklade förhållanden hjälpa till att bilda
en fullkomligt själfständig ny organism, som kan
öfver-lefva de andra en hel människoålder. I alla fall är det
vid ett sådant sakernas läge intet tomt hugskott, om
man historiskt ursprungligen härleder mångcellerna från
en-cellerna.
I tidens gryning långt före den så kallade
kambri-ska perioden (eller i det nord-amerikanska Algonkium
strax därefter), vid hvars ytterste gräns man upptäckt
de äldsta, verkliga, förstenade lämningarne af lefvande
varelser, som jordens historia känner, måste “lif“ för
första gången hafva framträdt. Här är icke rätta
platsen att undersöka huru och hvarigenom. Men i hela
kedjan mötas från alla sidor slutledningarna däri, att de
äldsta, verkligt lefvande väsen då voro en-celler. Om
de voro en-celler af samma slag som våra dagars
baciller eller af något afvikande lefnadssätt och yttre gestalt
gör föga till saken. GeZZ-formen bestämde egentligen
det väsentligaste och den enskilda cellen. Men i det
fallet voro de säkert baciller. Som det synes, gå
för-öfrigt också spåren af äkta bakterier tillbaka ända till
den devoniska perioden, alltså mycket långt, i ännu
igen-känliga spår, — hvarför icke ännu mycket längre? Hela
den darwinistiska bevisföringen utvecklar det högre ur
det lägre. Människan står högre än kräldjuret, fisken
och masken. I de försteningar, som kunna igenkännas,
visa sig dessa grader af lågt och högt som en ständig
fortgående stegring. Mycket tidigt uppträda maskarne,
först längre fram fiskarne; ännu senare amfibierna och
kräldjuren. Slutligen långt fram i tiden dägg-djuren
och ännu långt senare människan. Med plantorna är
förhållandet detsamma. Först det lägsta af allt, man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
