Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Bacill-funderingar, af Wilhelm Bölsche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
fiskarne, genom simblåsans förvandling till lunga, blifva
vattenödlor och vanliga ödlor; men där oceanen genom
millioner år orubbligt bibehöll sin plats, där skulle fiskarne
fortfarande vara fiskar. Systematiskt sedt tyckes ödlan
stå högre än fisken; men vi se likväl den äldre, lägre
formen i detta fall likaledes fortfara att existera, fisken
jämte ödlan, och vi förstå, att det. måste vara så. Pa
så sätt kunde i en afsöndrad vrå af jorden, i Australien,
som åtminstone under hela tertiär-perioden var utan
förbindelse med kontinenten på norra halfklotet,
näbbdjuret bibehålla sig in i våra dagar, hvilket annorstädes
som en förbrukad “öfvergångsform" fullständigt ingått
i däggdjurens högre utvecklingsstadium. Och likaledes
kunde Centralbrasiliens indian intill denna dag kvarstå i
stenålderns kultur parallelt med kulturens centraliserade
jätteutveckling i Asien och Europa, hvars resultat är
den nutida forskaren, som liksom ett förhistoriskt
underverk upptäcker dessa ännu lefvande stenåldersfolk.
Tillämpa vi nu detta fall på en-cellerna och
mång-cel-lerna, så måste vi antaga, att blott en viss krets af
encelliga ur-väsen genom bestämda, numera ej existerande
omständigheter tvungits in på den sociala banan, in i
sammanslutningen och dess arbetsfördelning. Men
fölen oerhörd mängd en-celler har detta
omständigheternas tvång uppenbarligen aldrig inträffat, — och de
förblifva isolerade. Tvifvelsutän har just detta
särskiljande mellan “mångceller“ och “en-celler“ på det
hela taget blifvit en afgörandets stund för utvecklingen.
De själfständiga ansatser till utveckling, som träda oss till
mötes inom nu lefvande en-eellers område äro. knappast
att taga på allvar. Just de viktigaste, genom sin mängd
imponerande en-cellerna, såsom våra fasansfulla baciller,
visa ännu i dag den enklaste cellbyggnad, som någonsin
är möjlig. Den som förblir fri, förblifver här också
alldeles otvetydigt fri från utveckling.
Äfven denna tankegång, som enligt min mening
icke har något mystiskt eller besynnerligt, förutsätter
att man i allmänhet går in på darwinistiska förklaringar.
Men nu kommer sammanstötningen. Öfverst som
“ut-vecklingens“ krona kulturmänniskan i nittonde seklets
fulla belysning. Nederst den såsom stillastående, och i
jämförelse med alla växt- och djurutvecklingar-
“outveck-lade“ ur-resten bacillen. Häruti ligger dock nu rent
aktuelt något mycket märkvärdigt.
För att det nyss anförda må rätt förstås, må här
Nordisk JRevy, V. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
