Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Bacill-funderingar, af Wilhelm Bölsche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
Allt detta kan, om också icke helt och hållet, så
dock till sina yttre grunddrag redan nu öfverskådas.
Men ännu ett är därvid att tillägga, och just det
hänvisar till det akuta fallet. Under det att cellernas
sam-fundsbildning frambringande den ofantliga
utvecklings-linie, som vi nu sett nå sin höjdpunkt med människan,
blef samtidigt en ur-rest af den råa materien, ur hvilken
denna utveckling kristalliserade sig, så att säga stående
obegagnad. Icke alla en-celler ingingo i cellföreningar.
Ett visst antal isolerade sig hårdnackadt och framträdde
som förut som cell-individualister, som en Robinson,
som en-celliga ur-väsen gentemot djuret och växten.
Dessa en-celler fortplantade sig mest genom enkel
tudel-ninp’ och alstrade fortfarande endast en-celler. Och så
O , *
vidare under alla millioner år af jordens historia,
paral-lelt med all den fortgående utvecklingen af cell-stater i
växt- och djurkroppar. För dessa konsekventa fiender
till staten har, såsom det synes, så godt som alls ingen
utveckling gifvits. Man frågar sig, hvarför? Derpå
finnes ett ganska nära liggande svar. Hvarför stötte
den civiliserade spanioren år 1492 i Central-Amerika på
den nakna vilden? Hvarför lefver mellersta Brasiliens
bakairi-indian ännu i dag i stenåldern, som våra
förfäder, enligt alla historiska traditioner, gjorde vid
öfver-gången från isperioden. Hvarför finnes fortfarande i
Australien näbbdjuret, hvars förfäder redan i uråldriga
tider bildade en öfvergång mellan den äggläggande
am-fibien eller reptilen och däggdjuret? Hvarför finnas
egentligen lägre former af ryggradsdjur och leddjur
ännu lefvande i samma tid, som ser högre sådana? Alla
dessa fakta bevisa detsamma: nämligen att
organismernas utveckling, vare sig inom naturens eller kulturens
område, icke försiggår efter någon doktrinär schablon.
Det finnes ingen inre “utvecklingstendens**, som
före-skrifver organismerna att utveckla sig af sig själfva i
ett bestämdt tempo framåt. Utveckling i Darwins
mening är faktiskt ett resultat af tillfälliga omständigheter.
Såsom det synes ligger väl den ursprungliga förmågan
allmänt hos lefvande väsen, att de låta utveckla sig.
Men när det yttre trycket saknas, omständigheternas
tvång, “kampen för tillvaron**, som Darwin symboliskt
uttrycker det, så förblir anlaget outveckladt, det
berömda Darwinska urvalet af de lämpligaste afarterna
äger icke rum, — korteligen, det stannar vid det en
gång gifna. I en vattensamling, som uttorkade, skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
