Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Bacill-funderingar, af Wilhelm Bölsche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
sig en idé därom, och fantasien är härvidlag en mycket
säker förelöpare till verkligheten. Från denna synpunkt
är det högst intressant att i korthet i minnet återkalla,
i hvad mån människan redan nu utöfvar eller till en del
redan utöfvat sin fullkomliga öfverhöghet öfver allt som
inom den mångcelliga djur- och växtutvecklingen i
historisk mening står under henne. Förhållandet faller
mest i ögonen i afseende på de högre djuren, särskildt
ryggradsdjuren. På denna knappa gren af den
mångcelliga djurvärlden har människan själf knoppast. Hon
framträdde vid en tidpunkt, då man redan kunde
beräkna den tillryggalagda tiden i millioner år, och då
ryggradsdjuren i viss mening voro jordens herrar. För
den, som skulle kunnat på afstånd iakttaga jorden som
ett helt för sig, måste de hafva fallit i ögonen såsom
det mest märkbara och väsentligaste, af det sorn rörde
sig där nere. Men dessa ryggradsdjur, med hvilka
människan således nu fick att göra såsom med sina ännu
lefvande förfäder och anförvanter, hvilka det gällde att
först och främst underkufva, trädde honom till mötes i
tre grupper, och i hvar och en af dessa grupper
afspeg-lade sig en del af jordens historia. Den minsta och
oviktigaste gruppen sköt fram som en försvinnande rest
från en tidpunkt på jorden, under hvars blomstring
människor egentligen ännu icke förekommit. Vi kalla
nu för tiden denna tidpunkt sekundärperioden. Det var
Ichthyosaurernas tidehvarf. Reptiler i tusentals
vederstyggliga gestalter hade aildeles obestridt öfverhand på
jorden. Fåglar och däggdjur voro ännu i sin linda,
knappt färdiga till anläggningen och ännu fullkomligt
underordnade. Denna besynnerliga värld hade ägt
bestånd under ofantliga tidrymder. Sedan hade den
störtat samman. Sannolikt bidrogo de så småningom
kraftigt tillväxande däggdjuren till hennes undergång. I
alla händelser försiggick detta redan långt före
människans uppkomst. Med Ichthyosaurus fick hon ingenting
att skaffa. Hon fann endast här och där lämningar från
denna tid. De egendomligaste hade Australien bevarat.
Den sparsamt förekommande vilden har visserligen föga
oroat dem därstädes: vår forskande europeiska kultur
går mera radikalt tillväga. Näbbdjuret, som där hör
hemma, försvinner alltmera med hvarje år; inom kort
skall den sista kängurun (liksom de öfriga pungdjuren,
tillhörande de tidigaste, äldsta däggdjursformerna)
nedskjutas ; den stora lungfisken Ceratodus, hvars stamfäder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
