Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Musikalisk revy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
Man kunde fråga sig: skulle icke då och då en
sammanslagning af dessa våra bägge musiksällskap kunna
ega rum för att äfven kvantitativt någorlunda värdigt
framställa musikliteraturens i detta hänseende mest
fordrande verk, särskildt det lysande triumviratet
Bach-Händel-Beethoven?
Vi tro att denna idé, som för resten länge nog rört
7 o o
sig inom privata musikintresserade kretsar härstädes, är
väl värd att man den anammade. Litet själföfvervinnelse,
litet bortseende från små själfviska kråkvinkelsynpunkter,
litet afståndtagande från lumpet sockenskvaller och
obetydliga personintriger — skulle detta offer vara för
mycket begärdt på konstens, den sanna, den stora konstens
altare?
Ty det bör ej fördöljas, att endast kvalitativt
full-godt utförande af ofvannämnda musikliteraturens heroer
är för litet — det gör icke nog. Mass verkan är af de
odödlige mästarne afsedd och massverkan kräfves af deras
verks inneboende natur. Det går formligen icke an att
låta en så fåtalig kör som nu Filh. Sällskapets attackera
ett så gigantiskt stycke som det Beethovenianska “Credo“
i D:dur-messan. Det är som att höra Simfonia eroica
för stråkqvartett, som att af den behagliga akvarell- och
genre-målaren X. Y. Z. begära fresker å la Michel
An-gelo i Sixtinska kapellet, som att låta den lilla näpna
romanssångerskan Z. Y. X. uppträda som Fidelio, Medea,
Klytemnestra.
En attenclant — och vänta få vi nog — låtorn oss
öfvergå till dessa musiksällskaps verksamhet innevarande
säsong, hvilken hittills uteslutande utgjorts af repriser,
Musikföreningen Schumanns Peri och Filh. Sällskapet
Beethovens Messa.
Det kan icke förnekas att åtskilligt af den
sinnes-berusande romantiska rosendoft, som vid dess första
framkomst omgöt den Schumannska kantaten, numera
förefaller förflyktadt och förtunnadt. Flera af de
smekande melodierna te sig icke så litet uttryckslösa, det
harmoniska och orkestrala arbetet har ej kunnat undgå
tidens verkningar, särskildt må man väl förundra sig att
en komponist som Kobert Schumann —
Genoveva-ouver-turens mästare — ej kunnat förse sitt arbete med en
annan inledning än den nu företedda, ett det flackaste,
minst karaktersfulla och intressanta preludium, man
gerna kan tänka sig. En afgjord brist i arbetets
anordning är att Peris upprepade misslyckaden ej förekomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
