Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Musikalisk revy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
vissa kantigheter, medan moitién sjöng vårdadt och
korrekt som alltid.
Fru Linden anser tydligen Puck för ovärdig hennes
nuvarande Tirfmg-grandeur och har lämnat den lilla
skälmen åt den stora och. bastanta fröken Edström, som
nästan kommer åskådaren att erinra sig fru Lenngrens
satir öfver “Kärleken i Orphée“. Nu kunde hon ock
kväda:
Oss lille Puck ju alltid målas
I barnslig hamn, så späd och klen;
Hvi skall då på vår scen få tålas
Hans afbild med så fånga ben?
Lätt hade väl varit att bland k. operans unga
damer få tag i en mer sylfidisk Puck. Fröken Edströms
sång kan lofordas, men näppeligen fru Lindbergs i
Obe-rons tenorparti. Hvartill nu ock denna onödiga
rollförändring, då teatern i hr Strandberg äger en på de
flesta operateatrar sällsynt förträfflig Oberon, i utseende,
gestalt, timbre, sång?
Fröken Fernqvist, som vederbörande fortfarande
äflas att gifva stora koloraturpartier, sjöng märkvärdigt
nog icke Kezia utan — ena hafsnymfen, ett för hennes
konstnärliga förståndsgåfvor tillsvidare lämpligt parti.
Hösten saknar ej behag, endast den i tid blir skolad och
väl öfvad. Att lemna ett lyriskt visparti åt en af
teaterns få tragiska sångerskor — fröken Hulting — är
från styrelsens, sida en dumhet i ämbetets utöfning,. som
ej bör få sakna sin tillrättavisning.
Vid den. repr. vi senast åsågo passade ej alla
sujet-terna på entré, särskildt fru Oberon glömde sig en gång
öfver höfvam De tjocka lunsor till “älfvor“, som vid
ridåns uppgång kretsa kring den slumrande Oberon,
borde utbytas mot teaterns barnbalett, damerna sedan
obetaget att i sista akten söka tjusa Hüon med sin sköna
härskarinna i spetsen. Denna härskarinna
representerades nu af fröken Brandt och fru Thelander — på en
gång, en oformlighet utan like. Hüons frestelser bör
naturligtvis här liksom i Kobert försinligas af en enda
<prima ballerina i solodans, hos oss af våra arma resurser
lämpligast Cecilia Flamand. Till en så mjuk och graciös
balettmusik som Webers borde väl några mjukare och
graciösare rörelser för figurantskorna föreskrifvas, och
särskildt vid denna opera de öfveråriga bland damerna
utrangeras. Bättre litet och godt, än denna groteska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
