Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Musikalisk revy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
genera honom, rhytmen delvis också. Hur sjöng icke
Arnoldson detta stycke efter endast 5, 6 års vistelse vid
k. operan! Och ändock ägde han ju aldrig den svenska
lena tenortimbre, hvarmed Strandberg och Ödmann i
detta partis vekare delar gjort sådan lycka! Dock’ var
Olle Strandbergs sång såväl i arians G-dursats som i
bönen långt mer känslorik än hr Ödmanns, som
egentligen triumferar genom röstens rent fysiska “Schmelz“,
hvaraf hans röst ännu i många lägen ger så rika och
välklingande prof. Hr O. ter sig i det yttre alltjämt i
kostym lika parant som i ungdomens år och förstod i
dramatiskt hänseende nu som förr ej illa att blanda den
ridderlighet, äfventyrslust och älskogseld, som bör
utmärka den ädle Bordeaux-riddaren.
Det mindre förnäma älskande paret hade fått nya
•representanter i fröken Thulin och hr Lemon. Fröken
Thulin gick på intet sätt upp emot fru Edling eller
fruarna Strandberg i Fatimas roll, hvaremot hennes nätta
figur ju passade rollen bättre än den långa fröken Volfs,
hyars mörka altröst hon å andra sidan ej äger. En sådan
röst är af visst värde vid sekunderingen af Rezia samt
i arabiska sången, men också mezzosopran och hög
sopran kunna här accepteras, om endast föredraget är
fnllt Weberskt, friskt, okonstladt, impulsivt och
omedelbart. Detta tröt åtskilligt för fröken Th., som nog gjorde
sitt bästa, men som det föreföll efter ett noga
instude-radt schema, som alltför mycket sken igenom
framställningen, hvars naiva behag därigenom förminskades.
Dessutom tycktes fröken Th. af misstag ha klädt sig tiil
Anna i Friskytten och ej till Fatima i Oberon. Weber
som Weber!
Visserligen skref den store Weber sin Cherasmin
för låg tenor, men då nuvarande k. operan tycks behöfva
hushålla med sina tenortillgångar, fatta vi ej, hvar för
icke någon af de många barytonerna nu som förr fick
Hüons unge väpnare i uppdrag. Egendomligt var nu
att märka vid det sällsporda tillfället af samsång mellan
k. operans bägge förnämsta tenorer, hur mörkt hr
Le-mons medelregister föreföll mot hr Ödmanns, om hvars
timbre hr L:s högre toner ju däremot inycket erinra,
ehuru betydligt på afstånd hvad ankommer klang och
bredd. Hr L. spelade sin dramatiska roll med en viss
uppsluppenhet, som borde kunnat narra hans Fatima till
ett litet mindre prudentligt skälmeri. Sången erbjöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
