Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Det Uppsala som gått, grupper och individer från 70- och och 80-talen, af Proteus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
mötesgående tentator i prillans för de vardande
juristerna så nödvändiga franska.
Hagbergs kollega i denna examens klassiska
afdel-ning, adjunkten Anders Frigeil, eller Frigel, som han på
studentspråket allmänt kallades, var ett af de
akademiska originalen. Romarspråkets skönhet hade ej
öfverflyttats på hans egen person, hvars talrika
distraktioner gåfvo anledning till mycket skämt och
många utläggningar.
Den estetiska professuren innehades af Carl Rupert
Nyblom, som 1867 efterträdt Angelicas skald och inom
studentkåren var högt uppburen för sin friska
personlighet, liksom i “tratt“kretsar som “Johnny
Blom-stertoddy“. Den glada och mindre stela
lifsuppfatt-ning, som utmärkte Nyblom, besatts i ännu högre
grad af Thore Fries, på denna tid adjunkt i botanik
och mycket omtyckt inom kåren för sitt vänliga och
spirituella umgängessätt. Den professur, som både
genom ärftlighetens och skicklighetens rätt en gång
skulle blifva hans, bekläddes ännu af Johan Erland
Areschoug, medan det andra linnéanska läroämnet
eller zoologien också företräddes af en skåning, den
både genom sin lärdom och sin hjärtegodhet lika
utmärkte Wilhelm Lilljeborg, den svenska
naturforskningens nuvarande nestor. När studenterna om
vårarna begåfvo sig till Eklundshof eller utsträckte sina
promenader utåt Flottsund eller andra af
omgifnin-garna, fingo de ofta se en lång herre, som med en
för sin ålder ovanlig vigör och raskhet med oförtrutet
nit håfvade smådjur i dammar och pussar. Det var
professorn i zoologi, som själf hämtade
åskådningsmaterial till sina föreläsningar eller till de djupgående
vetenskapliga undersökningar om hinnkräftorna,hvilka
säkerligen förtjänade ett annat namn än det
Ribbing-ska “vetenskapen om loppor och löss“. För skaparen
af universitetets vackra och rikhaltiga zoologiska
museum betydde ju ett dylikt omdöme föga. Han var
till hela sin natur en fridens och grannlagenhetens
man, som med den verkligt vises jämnmod kunde
betrakta filosofernas öfvermod; men säkerligen
smärtade det honom att se det band, som den Carlsonska
examensstadgan under många år lade på de
naturhistoriska studierna, och hur mången för förvärfvandet
af kunkaper om naturen och dess inrättning lämpad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
