Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Det Uppsala som gått, grupper och individer från 70- och och 80-talen, af Proteus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begåfning försenades i sin utveckling genom sysslande
med motbjudande tvångsämnen.
Med anledning af dessa sistnämnda förmärktes
under några år på 70-talet en ganska bitter och
missnöjd anda inom studentkåren; men man bör
ihåg-komma, att åtskilliga af de akademiska fäderna gjorde
allt föi’ att genom tillmötesgående icke blott vid
studiernas ordnande utan äfven i det personliga umgänget
utjämna stridigheterna och framkalla ett vänskapligt
förhållande mellan lärarne och de studerande. Flere
af professorshemmen utmärktes af stor gästfrihet;
åtskilliga bland dem mottogo som inackorderingar
studenter och förmedlade på så sätt dessas umgänge i
lärdomstadens familjelif. Men det oaktadt var nog
bristen på sådant mycket kännbart för många
ynglingar, som i sina hemorter varit vana vid andra
förhållanden och för hvilka den ensliga tillvaron på
studentkamrarna blott ringa afbröts af nationernas
fester eller kamratumgänget utomhus. Den ofta
framhållna olägenheten af ett universitets belägenhet i en
småstad ägde utan tvifvel sitt största berättigande just
till följd af denna isolering, till hvilken mången ung
man genom blyghet eller bristande företagsamhet eller
af andra anledningar var hänvisad; men det är
möjligt, att den var af gagn för studierna och. den var
ännu föga föremål för diskussion. De kraf på en
lifligare växelverkan med den yttre världen, som
utmärkte det följande decenniets Uppsala, funnos nog
äfven i 70 talets, men de hade ej ännu fått några
språkrör. Man kände ej de sociala missförhållandena
så djupt, som t. ex. senare visat sig genom föreningen
Verdandis verksamhet och öfverläggningar, och själfva
kandidat Wicksell ägnade ännu ingen uppmärksamhet
åt de sexuella reformer, som väl dock voro lika
mycket af behofvet påkallade vid denna tid som
senare.
För Nils Funckes minne står sålunda det första
lustret af hans vistelse vid akademien som en de
sorglösa drömmarnas tid. Utan att närmare betänka
följderna hängaf sig han, liksom talrika andra, om
ej åt ett lättjefullt dülce far niente, så helt lugnt åt
en föga jämn fördelning mellan studier och nöjen
och deltog med lif och lust i de för öfrigt ej särdeles
vare sig ofta återkommande eller mycket omväxlande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
